Detta är första gången jag reser hem trygg, på att inte världen rasar ihop när jag komer.
Nu finns det buffrar mellan mig och förtiden, och buffrarne är den nya familjen, som blev en del av vår.
De buffrar mellan alla oss som är kvar, för att vi inte skall komma för nära varndra, och göra varndra illa. För första gången reser jag bort och är rimligt trygg. Det låter lite absurd, men min egen familj
representerar otryggheten än i dag. Jag har blivit familjehemlisen och skeletten i skåpet, att jag vanvårdas i min uppväxt har de undanhållit enligt principen om sekretess för sin egen skull.
Att var ett skelett i ett
skåp är inget att rekommendera, man får skaffa sig skinn på benen, och tuffa till sig lite och sen kliva ut ur skåpet, ryggraden är trots allt kvar.
Alla som levt i skåp vet hur genom ensamt det är, det finns
inget livgivande där, och fortfarnde lever jag stundomtill där, fast skåpet i dag är ett helt hus.
Men likafullt ensamt stora delar av dagen.
Men trots allt har jag tagit steget ur skåpet, och med viljan att ta min
rättmässiga plats i tillvaron, letar jag efter nästa kliv, ur tomheten och ensamheten, in i världen, med pondus och kraft nog till att varma mina närmaste, och lite till.
Ingen erfarenheter är egentligen totalt meningslösa,
om de tillhör tidigare erfarenheter, den fattiga är expert på fattigdom, den misvårdade expert på vanvård och coping strategier. Alla dessa grupper av undrskattade experter, på hur det går att leva under eksistenminimum,
har mera att tillföra världen med allt för metta magor, och mjuka sänger och komfort och atter komfort.
Men just expert titel får bara den bära som har ett dokument eller intyg. De har lång utbildning men saknar
praktiken.
Med detta firar jag att jag för första gång har rest bort själv, och varit rimligt trygg, dessutom kan jag nu relatera till min mor igen, buffer behövs men en lite lycka ligger i att kunne möta sin mor och kunna
glädjas över det. Och det är snällt av min bror att ha öppet hus.
Så tack till hon som gör det möjligt att vi kan möts tryggt, jag ser även hennes svårigheter, och vet att om man inte tar hand
om henne så har hon en dag rest hem för alltid. Ingen kan bara ha rollen buffert, med den förmågan har hon en mission större än en buffert i ett hus. Hon är lagat för större uppdarag i en värld av missär,
hon är en ressurs, och är även expert, fast Norge inte kan läsa fremmande språk och översätta kompetens till kompetens när den är där. Norge drivs inte av en elit, den drivs möjligen av de som kacklar
högst, eller vad Norge?