att skriva har blivit omöjligt, det har övergått till en intresse och hobby, på ett sätt hade det varit roligt att prova att skriva en bok under pseudonym, det är otänkelig osh samtidig som jag gillar utmaningar.
Att komma på rea året efter är något av det som skrämmer, ta två för förtinie. Och det är inget mål att bli så rik på det. Jjag har ett behov för att utrycka mig, jag skulle även
gärna ha dansat, samtidig som miljöproblem och andra problem har givit livet en känsla av meningslöshet.
Men det kan ju vara att det är jag som färger mitt liv i mörka nyanser. Digerdöd häxebränning,
första och andra världskrig, spanskedöd och lus och skabb och väggdjur. Kanske ligger livet där på den nivån, och sedan så tror vi att de bättre historiska peridoer är mallen, att så skall livet vara.
Det är nog allt för höga krav på livet. Sedan denna äran av överflod, baserar sig på utarmning och utrotning.
Det är säkert ingen dans på rosor, och jag borde nog glädjas bara av att få
ha tagit del av livet.