vad gör när en passerar en människa på väg med 112 i samma våning. Ja en frågar självklart om att hjälpa till. Jag vet inte om det är jag eller dem som är hopplösa. De kunde inte få
tag på henne som passsar hennes hund. Då sa jag självklart att jag i så fall kunde passa hunden. Jag känner inte att jag passar inte in i någon stad. Jag ser dem som behöver hjälp, men bara inga som hjälper.
Snart övergår historien om 101 dalmatiner till 1001, men damen har en stor pudel som ser jättetrevlig ut. Jag har nog bara ett annat perspektiv än folk flest.
Jag var på väg hem och passerade Marx, stackars, som ingen
vill ha fortfarande, han hänger där till spott och spö, jag undrar om jag ska fräscha upp honom med lite masscara, i halloween-stil, eller vad tycker ni?
På vägen hem gick jag funderade på vad motsatsen till kaos
är, är det inga ting, diktatur, men jag tycker balans är ett fint ord. Och vidare harmoni, men det är inte så folk fungerar.
Sedan tänkte på varför vi inte använder utrymma gator och torg till dans och
gatuteater, om alla skulle fortsätta att gå på samleband, eller salmeband eller psalmband, in i affärarna som robotar, är vi redan ärsätts av robotar. Det var inte meningen att vi skulle agera på detta sättet
som levande människor.
Om bara inga finns på gator och torg, kan mycket grymheter försiggå.