Frihet

Ok nu har jag haft mitt uppgör, mitt andra stora ideella projekt, mitt första var ju den idellea fröeningen vi skapade som blev ett företag och drev kaféverksamhet, Skrythalsen är tillbaka, för inte alla har staratat eget, eller hur. Ja fast vi var nu fem sex syrcken som startade tilsammans, sista mening i parantes.

I alla styrleser är det revisor som ger ansvarsfrieht efter verkasmshetsåret, vi fick nu alltid ansvarsfrihet och det är dags att vara revisor och tomtegubbe och släppa taget om säcken och ge ansvarfrihet till alla och mig själv. Ja just på denna sidan kan jag ta mig friheten att stå lite över almänheten.

Hur ser livet vårt ut om vi Zoomar in det utanifrån, är det vi gör idag, eller varje dag, det vi vill se i mikroskopet, där vi nu ligger och fingranskas, om vi zoomar in, och tar bort det innre perspektiv, som stort sätt är präglat av just dagens krav stress och förväntningar. Och om jag zommar in mitt liv? Klarar jag se det i et perpsktiv? jag ville nog varit mera Anna Odell, Jag ville ha ägnat tid åt sång och dans och bjudit in till att någon spelar och sjunger med gitarr eller piano, vi är många i den gemenskapen och där går vi ut på teater och förelänsingar, medan latter och glädjen ekar mellan hus och träd; jag är inte så ung längre, tanter virkar tröjor och fjantar sig inte så där, de sitter inte och dagdrömmar orealistiska drömmar, de har accepterat sitt öde, eller hur...

Mina första fyra år minns jag som oskyldigt blå, sedan dog min morfar, och det är en kvalifiserasd gissning, att då försvann min mors trygghet, och i den försvan familjens trygghet och min trygghet och även illusionen av trygghet.

Min kusin fick i fortsättningen vara illusionen som bar livet vidare.

Den dagen tryggheten var tillräcklig, försvann den illusionen och sorgen tog över som svart och seg råolja.

Nu idag ser jag att det ligger hos mig, ingen kan vara en illusion eller pavlovs sorg.

Jag minns de första år av mitt liv, i en storfamilj omsluten av morförälder, min egen familj mina mors systrar, den ena med familj och två barn. Min barndoms gröna dal innehöll mångs smultronställen, Ludvigs butik, som innehöll allt ett barn behövde leksaker, eventyrsbrus, glass världens bästa jordbærsis på pinne, og bruspulver, den var favoriten den lagade ljud i munnen innan sockret slank ner. Vi var fyra barfota fötter som sprang på grusvägen, bort tilll en liten grå stuga som var Ludviks affär.

Sedan kom framtiden, morfar dog, Ludviks affär försvann, asfalten kom, skogplantning och drenering av mossan starade, mormor dog då jag var 14 och det fanns ingen ansknytning eller husrom längre i äventyrslandet.

Jag har det i dag bra, borsättt från när tryggheten i bland försvinner, då finns inget eller ingen och jag tycker denna låten representerar en läskig verklighet, när tryggheten är borta för alltid, då finns inte livet mera som alternativ, denna sången går jag undan, jag är livrädd för en sång, den skrämmer mig fördi jag nog har lävd för nära den över alltför lång tid:

När en läser min blogg, kan en lätt tro att det är riktigt illa, det kanske var - men är inte egentligen. Om man nu kan skriva om det som var med en närvaro, så måste man ganska enkelt vara rätt stark, och ha en distans som om det låg under ockularen i mikroskopet, att zooma in och ut, och i bland är det påfrestande att se livet sitt, särskilt om man zoomar in detaljer, men sedan får man zooma så perpaktivet blir bredare.

Och just som Balder i norrön mytologi eller han med Ackilleshälen, i en annan mytologi, så finns det punkt en måste skydda. Det kankse blir så för alltid, frågan är om vi inte alla har dessa punkt av sårbarhet. Det kanske ingår i konceptet människa. och det att vi är sårbara gör oss rädda, och redslan bär vi med oss i arbetet skola i relationer och överallt. De flästa skapar sig coping startegier, och kan hantera sin jobb-arena och andra viktiga forum, några hittar inte mästringsrategier och förblir mera utsatta.

Det är även vanligt med tankefel, och på den kan vi alla bygga en logisk verklighet som inte gynnar personen eller omgivningen. Om man förstår eller får hjälp med att hitta just den fela tanken som alla andra tankar springer utifrån, går det att hitta en värld som mera är i pakt med verkligheten och det goda livet.

Men om man nu saknar tillit eller trygghet, säg att du kommer från en familj som tillintetgjorde dig regelbunden, kanske varje dag, och då måste man inte bli arbetslös sjuk eller svag i dagens samhälle. Då vård och omsorg och även universitet är byggt upp så att inte tryggheten ska vara där, den är byggd på den starakastes rätt, och svaghet som tilitsbrist och otrygghet förstäks, även många myndigheter och stora delar i vården pluckar undan trygghet, i stället för att ge den, och självmorden ökar.

De flesta ser den inte då de lever i illusionen av trygghet och bara upptäcker den om de gör stora förluster som allvarlig sjukdom eller arbetslöshet, psykisk ohölsa eller självmord i familjen eller ganska enkelt skillsmässor.

I dag är det den nya gruppen som borde solidarisera sig mot orätt från övrigheten, de som systemet har gjort till offer på riktig. Och vi andra borde stå upp mot system fel fattigdom och värdighet i äldre psyk somatisk och barn -omsorg.

Trygghet tiilhör basbehovet och även tillhörighet som då är och blir en fråga om tillit till andra. Dessa borde utgöra grunden i all mänsklig verksamhet från skola relation till vård utbildning och arbete, ett konkurranssamhälle är dömd till undergång, då vi behöver varandra och alla behvös, ja även de som faller riktig utanför behövs för att människans emapti ska överleva och viljan till att sträcka ut en hand

- till de som befinner sig i nöd till havs och på land.

I dag och i helgen, har jag mött drivande och intelligenta männsikor intresserade av miljöfrågan.

Nu hade jag nästan fastnat under mikroskopet, och det börjar nästan kännas skrämmande ointressant. 

Jag hade glädjen att möta dessa med en stark vision, som verkar forsätta sitt engagemang oavsett medagång eller motgång, det drog mig ur mikroskopet, för det är det nu inte där jag ska vara.

Nej, jag vill ju vara där det finns mål och mening, och bland folk som verkligen försöker bygga upp någonting, med osviklig lojalitet till Moder Jord, och med respekt för männiksor de möter. Våren har varit för slitsam, och bloggen är inte bra.

Jag landade där tillbaka på Moder jord. Och är glad över det, men är lite rädd för åter att landa under mikroskopet, då ensam är inte stark; och möter man ordentliga folk som visar förtroende, så förpliktar det.

Det har varit en hård vår, jag som brukar ha benen på jorden, har tappat fästet; om jag ska kunna ta mitt ansvar denna gången, måste jag hitta tillbaka till mina rötter. De djupa rötterna, som är riktig förankrade, i Moders jord närande jord.