Måste hon nu skriva mera om Döden, det tar livet av mig.
ja mitt på natten ligger jag och tänker på Döden.
jag såg han som 14 gammal, ta livet av min mormor, och sen dess lever
jag med Döden.
och jag vet att en dag tar han även mig, på sitt mest osympatiska sätt.
hans närvaro hänger över mig, inte nu just nu men sedan.
många tycker jag är lättsam
och rolig, men det blir lite som semester från Döden.
många tycker jag är förnuftig och ordentlig, ja det blir man nu lätt efter att ha sätt Döden.
Kan man leva med Döden som följd-ledsagare,
nej inte riktig, det är svårt att släppa fri, och att leva i nuet. och att njuta och att ha bara roligt.
Tja det finns ju de som har haft cancer och överlevt och säger att de njuter och inte är rädd för att
dö, men det är inte jag häller, att vara död är som att sova, men när du dör är det Döden som tar ditt liv, som den värsta massdödare genom tiderna. han har ingen empati med sina offer, han bara dödar.
jaha och sen då vad blir meningen med det hela, om det bara är en väntan på gravölet, som man inte en gång får glädjen över att vara hedersgäst i.
För
första gång under bloggandet kan jag inte komma på något roligt i det hela.
jag ligger i levande livet och kan inte sova, jag borde njuta över att vara levande och ha en bra säng, men nej just i natt kan jag inte
klaga på släkten, just i natt är det Döden som håller mig med sällskap, och det är inte alls någon trevlig säng-kamrat.