I natt låg jag vaken igen, och om igen och om igen går historian i gång, men särskilt om jag störs av någonting på kvällen.
Det handlar mycket om ansvar och inte ansvar, och att man utgår för
att andra är som en själv. Går det att ge sin egen familj ansvarfrihet när den öppet ser på att jag mishandlas. Trots att de i grunden inte är dåliga männikskor. Nej det går inte det är olagligt och
har förstört mitt liv i stor grad.
Går det att förstå, ja men det tar lång tid att förstå för då måste man in i männsikors innarsta irrgångar. Och vad är svaret; oförmågor
trauman hjälplöshet och illusloner. Min far giftatde sig med en Mockingbird trodde han (han gav boken till min mor i present), men vad gör han när Mockingbirden blir Frankenstein; ja backar ungefär som min far gjorde. Och min mor som
inte är Frankenstein, men sjukdommen är det. Och min bror, uppfostrad av Narcisisuss och Eco (Ekkot) han är den som får minst ansvarsfrihet. Den dagen han uttalar vad han har gjort, han knäckte mig med mishandel, den dagen är
han fri man. Men han kommer aldrig bli fri, han är bunden av familjen Frankensteins öde, skammen, tysnaden och det är de medel han disponerar. Och min kusin, jag tror inte hon har tillräcklig autonomi och inte tillräcklig förmåga
till självständig tänkande, hon har alltid med sig någon kompis som livvakt oavsett forum, då blir det ju till oförmåga och rädsla som hon kanske inte är medveten om. Ja detta är bara kvalifiserad gissningar;
och så är världen: Vi är funktionshindrade alla i hop.
En dag tar det mig kanske över bron, denna kunskapen, bron till lugn, då oförmågor är som att få IG på skolan. Men det har mig ett liv
att komma så längt, och igen: De kunde ha gjort så mye mera min släkt utan att anstränga sig särlig. Alla åren jag satt hos min kusin och berättade om min sjuka mor, och hon konkluderade mina svårigheter med
hormonrubbningar. Det kan ju ha blivit för tungt för min kusin, alla desa åren med bara mina problem, men den dagen hon själv blir medveten om hur det var, senaste gången jag pratade med henne sa hon att hon aldrig gick innåt,
så gör hon mig friare. Jag är fortfarande bunden av det som jag upplevde som svek, men som då nog bara är mänskliga oförmågor, och personligheter och försvar och illusioner och mindre eller större trauman,
så kommer jag inte fri om jag själv inte ser i nåd på dessa människor och gör mig fri.
Men att göra sig fri är även en stor förlust, av dessa människor har jag varit beroende och jag har en gång
elskat dem. Att bli fri är en förlust då frihet är att kapa starka band av förtroende och kärlek.
Utan dessa folken står jag svagt, de är hela min historia, med samman med dem kan jag inte överleva, då
jag inte känner Deras respekt för Mig.