2013 i februari förlorade jag min moster. Jag var/är uppriktig gald i henne.
Och att få vara med henne på slutet hade stor betydelse. Det störste för mig var att få hålla hennes hand hela vägen
genom Oslo i en ambulans, vi fick vänta i 6 timmar på.
Att jag gick i väggen efter det och inte fick vara med hela sträckan, är jag ledsen för. Men där är jag glad vi var flera sskenbarn, min svägerska och
mosters syster.
Det var någon med henne hela vägen, och det förtjänade hon.
Hennes favoritlåt sista tiden var en låt hon kallade "pappa" de spelade på radion, jag kan inte hitta den. Den var nog en riktig
norska.
Min far dog februari 2014, och fast vi aldrig fick möjlighet att komma särskilt nära, så var min far genomsigsjälv-far och var gjord av bästa material. Min avskedssong till han var denna och det är den som
framkallar tårar, den enda och inte vet jag varför: