runt o runt

Nu har jag kört runt med min kusin. Och många ville nu hävdat att jag verkligen har förstörd den relationen. Ja det har jag, men nu var jag statist innan, det är dårlig betalat och jag orkade inte mera. Vi kommer nog att träffas i bland, det finns ju begravningar men jag hoppas våra mödrar lever länge och jag hopppas absolut de yngre får leva länge än oss. Om hon kommer eller inte i min begravning spelar mindre roll, jag är ju död då. 

Flygplatasar är ett ställe man i bland träffer sin släkt, hur mår du-så trevligt-vi måste träffas någon gång-ha det.

Ja när man träffas på det sättet så bör man inte fråga: Hur mår du, det är rakt in i människans mest privata rom och är en invaderande och opassande fråga.

Om jag träffer min kusin, så komer det låta ungefär såhär. Hej, det var länge sedan sist, ja det är länge sedan sist; var skall du, ja jag skall till Paris, och var skall du, ja hem till Sverige; har du tid till en fika (jag går alltid med ett metspö) nej jag ska hinna köpa något att läsa innan flyget går (det mest värdefulla för min kusin är hennes egentid) Ok hadet, god tur, ja hadet og god tur.

Och himmlen den är nog här på jorden, det är här man höstar vad man sår:

Men jag tar på mig ansvaret, då hon inte har gjort något fel. Vi stod båda på barrikaderna som unga kvinnor, för jämställdhet och karriär, att hon fick den och därmed inte tiden, att jag fick tiden och lite för mycket av den i bland. 

Jag kommer alltid att tycka om henne, och hanterar inte distansen och att vardagen och dess innehåll är hennes liv, där hon omöjlig kan ha tid för allting. Även sin födelsedag har hon rätt att välja efter sin egen smak, och jag får därför backa. 

Stalkar-rollen är inte bra, halvcreepy och surklande och alltid väntande och alltid parat och berädd; nej jag vill inte ha den, jag vill även vara någon mera.

Så är det med den saken, som verkar vara av en enorm dimension enligt bloggen, och den hade för stor plats i mitt huvud, jag hoppas det är återställd.