Det är ju faktisk en sanning, eller en sannolik tes: Året är en cirkel och det går alltid emot JUL eller juli, beroende på. Eller så går det alltid mot Nobel eller däckbyten eller höst för den som
inte gillar hösten. Livet är inte en cykel, det går runt och runt ja, men är en slags rak linj från start mot punkt. I sig själv en tråkig eller välkommen fakta, beronde på hur väl du trivs här, men
i morse var det en dödsexpert på teven och sedan nu jag ofta har en känsla av att livet är motigt som en uppförbacke så är det även en brant nerförbacke mot graven, vi trillar liksom i till slut alla man.
Jag kan förstå att man uppfinner alltifrån nerfrysning till att försöka bli kompatibel med en dator, eller forska på oändligt liv, eller resa i rymden där tiden går lite senare eller bli evig i en bok eller
få 20 barn eller på ett eller annat sätt överleva. För varför allt denna förmåga till att i tankerna kunna förstå sin egen framtida sorti, att hela livet leva med och i dens närvaro.
Tänk
om samhället inte framställde döden så skum, ville den då bli mindre problematisk, om vi faktisk som retorikeran tänker att det inte är någon sanning i att det är så fruktansvärd. Om samhället
byter lite attityd. Så det inte känns så farlig att trilla utför i uppförsbacken.
Det går emot jul, jag går på sorgkurs, ja så klart, när det först ska kursas.
Jag kankse borde
ha ett samtal med min kusin där vi vågar vara ärliga, om det nu är ett avslutsamtal eller inte, det är ju lite tokigt att ett långt gemensamt liv ska ända upp som vi både har trillat i och redan är döda.
Det är nog ok att få veta, och säkert för henne med. Jag tror nog inte hon är så likgiltig som det verkade sista gången. Och det är lugnt snart vad hon än säger. Och jag börjar även få en
tydlig gräns runt min person och kan nu bemöta henne på ett bättre sätt - trur eg...
Sist vi sågs sa jag att hon var ovälkommen i min begravning, det är ju riktig en höjdare av en mening, den
borde även gå till historien, men jag har en känsla av att den är en gengångare, meningen var inte en gång original.
igen är jag vid vägs ända med bloggen, jag kan ju inte bli som en tevekanal, tomprat
online.
Men jag kan ju även inte släppa den, dvs jag måste hitta ett nytt sätt att använda den på. men det finns inte, jag har inte mera att komma med, jag vill inte bli en paperbackwriter.
Dottern och jag har
diskuterat julen, det växer ju allt för mycket gran i skogen nu, då jorden har blitt surare pga miljöproblemen, jag vill tjuva en gran denna julen en riktig tjuvgran. Dottern är mera anständig och vill återanvända
vår gamla palstgran. Men jag har fått blod på tand, en tjuvgran kommer göra julen komplett. Och så minimalistiks med pynt som det går, bara allt som är blått, det röda och gröna får stanna i lådan.
Blått för det påminnar om saommarhimlen. Tjuvgran och blå pynt. Så enkel mat som det går och inte en ända jingelbell. Ingen brasa som brukar starata brandalarmet, varje jul.
Den brukar se ungefär såhär
ut, julen: familjen, vi fyra, firar som vi har gjort alltid, med julgran dränkt med ljus och dingeldangel, under ligger staplar med paket. Granen är pyntat kvällen innan med paketen under, självklart. Jag brukar vara död av uttmatnning
efter att ha överstädat, och sedan lagar min man julmaten, julsteken av vildvin rådjur eller älg, med riskrem och fruktkompott efter, då ringer julen in, dvs alla kyrklockor ringer i Norge, här är det bara imaginärt,
och sedan sitter vi och äter medan vi sätter på julmusik och efter är det kaffe och kakor medan julklapparna massakreras, och sedan sitter vi och glor på teven och sen är det inte mera, bara att invänta läggdags.
För mig har detta blivit meningslöst, en sluten värld med ritualer som är totalt introverta.
Äldsta dottern firar jul med sin sambo och familj, och jag måste göra om denna ful-julen. Den är som en selfie,
och totalt förutsägbar och som en öken av öknar och inte finns det någon Fata Morgana där häller, jag torkar in i julen, och jag är allerde uttorkat av min egen avsaknad av uppfinnsamhet, jag tråkar i vardagen
och det är som att sätta fullt volum på tråket i julen.
Jag, ingen julmänniska?
Tja det beror på, om vi tar den på mitt sätt så blir den perfekt, vi starar med tjuvgranen!