jag skriver under så kallad anonymitet, men förväntar feedback gillanden beröm och ära, nu har jag skickat den till några, och det är tyst som i graven, Greenpeace tyckte de var fel forum, de andra tycker säkert
sitt, då någon sa miljöhjälte tror jag ännu att det måste vara ironi. Det är ett paradox att fråga efter ära när det går under anonymitet, och att tro det är ironi i reality. Vi har alla våra
sidor, varken miljörörelsen eller anhörigföreninger har sprungit efter mig etter detta. Jag är i princip lika populär som jag alltid varit. Några gillar mig av olika skäl, de flesta ser på mig med sund skepsis,
det är inte alla som lägger ut tomtemaskan när de flytter. Folk har med en original att göra, jag tror jag redan har sagt att A fyra formatet inte passar mig. Och det får jag ta att då kan jag ge folk ett problem, det måste
vara lätt att låta mig hamna i facket, spesiell, ja visst, och trivs jag där? Både och, kostnaden är nog att facket speciell, är inte där man söker sig, sökord speciell är langt från genial. När
det juvinila behovet för att var geni slepper taget, så får jag möjligen frid. Spesiell har ju negativ laddning. Men jag tror det är där jag hamnar nu, om jag ser in i min värld med objektivt ögon. Som spesiell med
behov att var något mera, och i en värld transparent för alla med makt, kommer jag nog även hamna i arkivet, för ofarliga ordinarier, möjligen är allt jag skrivit en rödgrön röra och en smutstvätt. Jag
borde lägga av, organisera mig, och komma slagferdig tillbaka när Kairos öppenbarar sig, men dvs möjligen aldrig.
jag trivs där humorn sitter i tak och väggar, ganska enkelt blir jag mig själv, inte speciell eller
genial, bara ganska enkelt på gott humör, och helt opretansiöst.