för mig, tack!

Röd som blod, röd som en ros: Röd var min barndoms färg. Allt var rött, min skolsäck, mina gardiner, mina byxor, mina tröjor, kunde jag bli något annat än röd?

Mina hjältar blev röda, Robin Hood, Joe HIll, min far som dock även sa han var anarkist, skojaren som var så naiv att han trodde det gick bra: Han kan inte ha läst boken: Flugornas härre. Min far var röd, och färjen smittar, precis som du aldrig får bort rödvin. Jag älskade allting som det röda stod för, eller som jag trodde det stod för, vi var överens far och jag; Jesus var riktig röd, de rika kunde inte komma igenom nålögat, gott åt dem! Tänkte far och jag då.

Min kusin VAR röd sa hon, min väninna oslomarit var röd, min danska vännina var röd, min norska vännina från förde var röd, livet var härligt i rött, och hjältarna var röda och riktiga hjältar, som aldrig svek, författarna var röda, Beatles var röda, de utsatta riddarnas talesmän och kvinnor, men de flesta röda hjältar var män, men rött var det som drog livet vidare, mot ideal om lika värde, mot högre mål, mot något bättre, mot mod och med mod.

Grönt vad var nu det? Det var en färg, som jag inte gillade, jag hade inte gröna kläder, bortsätt från en ful nattkjol från min mor, grönt kom inte på mitt rum, men färgen smittade och gjorde vita byxknän gröna. När kom grönt in i livet, det kom som en intresse, men inte var naturen synonym med grönt, när blev den det? Det fanns inga gröna hjältar, det fanns inga gröna förebilder, grönt var inte på tapeten, grönt som BLEV synonymt med Naturen. Men inga gröna hjältar fanns, som sträd och tog får de rika och gav till det gröna¿ Träd-kramare är det hjältar? Nej, mera töntar!

Min första "gröna" hjälte var boken Silent Spring. Men gröna hjältar?? Det fanns inga gröna Gäst Bårdson och Palme var röd fast en Palme är grön¿ Grönt? Hjältar? Förebild? Finns det gröna förebilder, STORA GRÖNA HJÄLTAR; mera töntar, som gick runt i naturen med allt för stora kameror, de gick klädda i fältkläder och gick i ett med naturen, hjältar?? Töntar!!

Leonardo de Caprio, vacker som en dröm, den första gröna hjälten?? Som kämpar i filmvärlden för det som är grönt. EN hjälte, vi andra bara fotfolk, ide-alster. Gröna hjältar?? Hur skulle det se ut?

Greenpeace, kan de vara de första gröna hjältarna, på havet mot de stora giganterna, som just som riktiga hjältar, forserar stängsel, hissar sin flagga och talar för rättvisan?? Rättvisan?? Men naturen kan ju inte tala, kan den känna sig fattig missbrukt och nervärderat. Ja så var det, enligt forskningen, men då blev det ju synonymt med rött??

För många blev det det, och de blå och bruna och lila grå och gula vände sig bort, då de såg rött!!! Det blev magra tider för både rött och grönt. Nya idealer kom, blått för tradition, för segelbåtar, för dyra segelbåtar, för mode i blått, och hjältar? inga problem: Kändisar, prinsessor i ljus blått, media i blått ljus, blott en dag, himmelblått och himmelsäng från IKEA till 1999,90!

Rött?? Palme belv skjuten, rött var verkligen en mot många, och många gillade inte den ena och så var han borta. Rött var en röd klut, det var som att sätta den framför en tjur. Rött, vem minglar med en emot alla?? 

Rött?? Om jag fortfarande är röd? Ja visst, mina kläder är blåa gråa svarta och rosa, men min själ är lika röd som förut.

Och grönt får inte vara synonymt med rött, vi behöver alla en jord, en grön jord, det är fakta och inte idealism alls egentligen.

Nog om grönt! Rött?? Det var någonting det, att gilla alla folkslag, att inte se ned på några eller upp på någon, att inte följa status, att våga vara en mot flera, att våga men våga tillsammans!! Rött var min barndoms kläder och sedan min själ och far och jag och jag och far och kusin, oslomarit, danskedorte, fördegro och alla mina hjältar i böckerna, musiken, i filmerna, i politiken, i poesin.

Men de dödar ju de röda?? Det är ett hot?? Ett hot emot vadå?? Emot?? Rött är naivt, alla i samma båt, alla skalll med, alla är lika viktiga, alla? alla??

Nej få är röda, jag gick miste om verkligheten; då vore de inte hjältar Joe Hill o Co, och de är inte hjältar för alla. De flesta belv skjutna! Skjutna för vadå?? Skjutna alla man och några kvinnor, för att de vadå, stod upp för någonting som inte var godkänt på högre håll, högre håll?? Vem är det?? Några som inte gillade rött, varför?? Rött för fara, rött för falig, rött kort som varning.

Skitt det samma, rött är fortfarande modets färg för de av oss som naivt? och envist vill ha en annan typ av värld, där inte underordning i någon annans makt är rätt och rimligt; och så är vi ganska enkelt bara det som kallas en genetisk variation och är en del av den biolgoiska mångfalden!

Rent faktisk och faktuellt!

Ännu har inte humanfysik blivit ett forskningsområde; härmed erklärar jag humanfysik som framtidens forskningsområde.

Vi är alla bara recirkulerade atom och molekyler, organsierade tiil människor enligt humanfysikens lagar. Vi andas in gemnesam luft, även pruttluft, vi pruttar i genonsnitt 17 gänger eller var det 11 per dag, denna andas vi in och några av dessa molekyl, råkar bli en del av oss.

Vi männsikor utbyter atomer, vi delar på luften där vi tillför allt från prutt till utandning som andra får andas in, och särsklit är utbytet stort i storstäder.

Vi är recirkulerade alla i hop, våra atomer är högst begangandde och kan härstamma från allt från mask till Tyrannosaurisar, och när vi dör övertar annat våra atom och molekyler.

Här blir ju reinkarnation lite intressant, men bara rent teknisk, det fins ingen som styr detta. När humanfysiken kommer på tapetet, kan egosar bli rädda, tänk att bestå av prutt och utandning och ohälsosam mat med matsmink. Allt detta kommer att bli en del av vår kropp, hjärna och hjärta.

I dag tänker vi männiksan som något intakt och ledande och unikt. Men enligt humanfysikens lagar, är vi bara recirkulerade, och atomen har med energiens kraft organiserat atomen och molekylen på olika sätt. Den dag vi dör förvinner energin och atomer och molekyler väntar på ny energi till att bilda allt från organiskt materie till oorganisk material.

Fascinerande och samtidig läskigt, vem vill vara en del av någons prutt, att bestå av matsmink och vara begagnat. M Jackosn löste problemet med ett O2 tält, sterilt och utan kontakt med livet utanför.

Jag tror vi får innse att om vi vill leva så får vi dela med oss av prutt, dåligt andräkt och begagnade molekyler. SÅ unika är vi dock inte!

Akta er för humanfysikens intåg, den kan vända upp och ner på dagens tänk om männnikans genalitet, från prutt har vi kommit till prutt skall vi genuppstå!

Ja jag vet att detta inte kommer att bli publicerat i National Geografic, jag är trots allt långt före min tid, men min djupa analytiska kunskap!

Eller hur?

Nu tar skrivandet över, och jag måste snart sluta, jag har en förmåga att gå långt i allt jag gör: Men bara en liten kommeetar om cirklar.

Jag tror det naturliga livet handlar om cyklar eller cirklar, när människor försöker laga raka linjer som pekar åt ett håll så motstrider det livets premisser:

Självklart är det tillväxt-ideen jag har i tankar, den fungerar inte eller hur? Och bredvid tillväxten följer i dag en temperaturhöjning, som pekar åt samma håll som tillväxten, uppåt,

och en utrotningslina som går parallellt men åt motsatthåll, neråt.

Någon borde ha fattat att VI inte kan ha rodret på den blå planeten: Rodret är ju en cirkel.

Jag tror mina föräldrar var spiran till min röda uppväxt, min mor skiljer överhuvudtaget inte på folk eller folk, hon pratade i väg med hemlösa, gud vad jag skämdes som barn. Min far idealisten, hade böckerna ideerna och lävde i praktiken ett väldig enkelt liv, ingen lyx, jag tror han hade en liten förakt i sig för just lyx. Mina föräldrar drev aldrig propaganda, där gör jag fel i relation till min egen lilla familj. För jag var fri att välja färg, jag hade friheten att läsa från min fars runt 5000 böcker och i den världen försvann jag. Då jag resta hemifrån på min ensamma resa, drogs jag utan andras påverkan mot det röda, jag såg alla Dario Fo föreställningar ensam på teatern i Trondheim, och vidare var jag med i socialistisk kör i Bergen i sju år, fullständig övertygat om att de andra i kören inte gillade just mig, men något höll mig där, och det var de vackra sångarna. När jag letar efter dem på You tube finns de inte, arbetarsångarna som även kan ses på ur ett individuellt perpektiv, om att ta sig upp och fram, finns bara enstaka kvar, precis som alla fina negro spirituals. Det är ute av tiden, men inte för mig. Jag kommer i håg dem alla, tror jag i alla fall. Jag kommer i håg textrader samt melodi. Fortsättning följer:

Men det går att beställa dem, bara skicka förfrågan hos min manager: 🙃här står han upp o ner!