ett personlighetsdrag eller icke

Att vara född snäll, kan det vara så. Ja visst och i olik grad. Visst kan man lära att vara empatisk, men om man nu föds in i en elak miljö, vad sker då om du är empatisk på riktig?

Jag tror det är ett personlighetsdrag lika ärftlig som homofili, ja för det är alla överens om att det bara är så, ganka enklet.

Om du föds empatisk, så föds du kanske med en överdos spelgelneuroner, eller ett hjärta i storlek XXL.

Är det en konkurrensfördel att vara empatisk? absolut nej. Om man nu har läst Ididoten, ryssk gammal bok, eller känner till Loke och Balder i norrön mytologi, där Balder blir dödat av Loke, eller ganka enkelt boken, Flugornas härre, av W. Golding.

Nej det är en konkurres-nackdel, då empatiska människor inte konkurrerar, de förstår sig inte på konkurrens och har i grunden ingen glädje av det.

De människor som är mera egocentrerade, de som konkurrerar om utrymme och de som är osnälla, vill finna den snälla, plågsam och försöka utkonkurrera denna. Eller de vill ta och ta, då de faktisk själva inte ser det som särskilt positivt att vara snäll.

Är nu detta bara en hypotes? Ja jag är ju inge orakel häller förståss. Om du är snäll, blir du lättare utsatt i skolan hemma och i förhållanden senare i livet. Vi har en brist på snällhet eller kärlek på jorden, annars vore det inget att stridas över.

Om du är empatisk i grunden, är det svårt att bli en mobbare, det är svårt att se någon dra bort benen på insekter eller stoppa pinnar i myrstacken, det liksom känns som det var ditt hem de stack i. Om du är snäll och empatisk, så är det en stor fördel att vara stark, då många väldig empatiska människor sitter runt som offer, efter skoltiden, osnälla förälder elle syskon, efter förhållanden med psykopater o.l. De fortsätter vara snälla, men är försvagade.

Om jag nu hävdar att jag är empatisk, så gör jag det ganka enkelt, och jag belv född så, ganska enkelt. Det har inte inneburit så många fördelar, då det inte blev sätt på som något bra i min ursprungsfamilj, eller i fortsättningen.

Vi hade en pojk i klassen, vi kallar han Kåre, han var det ultimata mobbningsobjektet, men där och då separerade jag och klassen, man mobbar inte någon förståss, och sedan var jag inte en del av klassen. Men så enkel är inte historian, jag hörde senare att mobbningen hade fortsatt även efter gymnasiet. Han hade ingen som stod på hans sida, jag undrar hur han överlevde. Jag blev själv försvagat i min egen familj, och att inte gilla mobbning är något annat än att sätta stopp för den, och något annat är att det även rammade mig att inte vara en som följer flocken.

Jag har ju själv blivit vädlig utsatt, fråntagen och sänkt. Men empatin har överlevt allting, det är den som är mest intakt efter alla dessa år, därför tror jag den är medfött och obotlig.

Empatiska blir ofta idealister, då det innbär ett socialt och miljö-engemang, men är ofta urusla när det kommer till att konkurrera, det är i grunden helt ointressant.

Men om du är stark och har ett rätvisepathos, så kommer du lika väl börja kämpa, och när du blir vuxen så tar du kampen. Något är viktigare än du själv, nemligen.

I dag är jag inte bara snäll, jag är empatisk, men har fått lära lexan, det går inte att vara lam (fårunge) i en värld av tigrar: Det stod på väggen som grafitti då jag pluggade i Trondheim.

Det går att lära in snällhet och det går att lära in osnällhet. Jag har fått lära det sista, i dag tar jag igen, jag ger igen, men aldrig medvetlöst, och jag klankar inte ner på någon. Det har jag ingen glädje av.

Jag undrar i blant om empati har väldig många nackdelar, jag är fortfarande glad i min mor bror och kusin, jag hade hoppades att det sista kunde gå över i likgiltighet, men jag är rädd för att även förmågan till kärlek är obotlig, att jag alltid vill gå och drassa runt på kärleken även till min lättare osnälla kusin.

I dag i ett konkurrenssamhälle har inte empati hög kurs, men i det små gör en andra väl, i det osynliga värmer det folk med ett smil, et varmt blick, ett hej, en ursäkt, en gåva, en kram.

En kommer inte in i historieböckerna eller blir helgonförklarat, en kanske inte blir en riktig miljöhjälte eller får nobelmedaljen. Men vad skall man med den egentligen.

Det gäller att hitta någon som älskar även en empatisk själ.

För alla behöver och allt man behöver är kärlek:

Jag är vuxen och kan hantera all motgång ungefär, jag kan hantera klackspark, egoism, utfrysning, spott och späd och kusiner som kommer och som går.

i helgen på Öland mötte jag empatin, jag är i tu! Jag är stor och stark och hantera det mesta av elakheter, men då jag mötte den personifierade empatin, hadde jag inget försvar, och sjönk.

Jag har inte möte tillräckligt med empati i mitt liv till att kunna hantera den, riktig empati, inte kvasi, pseudo, eller på distans. 

Jag har inte erfarenheten och letar efter startegi, skydd, men hur skyddar en sig mot eller med empati. Det är moment 22, empati är det naturliga, och det borde sippra in och göra om öknen till en oas. I min öken tolkar jag det som översvämmning och försöker värja mig mot att vattnet sipplar in och ger näring åt det intorkade rotsystemet, som hadde förberett sig på evig torka, jag och torkan till döden skilde oss åt.

jag mötte empatin i helgen och jag måste tro på att det verkligen är vatten - på riktig!

Går det att tycka om någon som du har varit glad i men som bytte stil? 

Ja visst, trots alla nya årringar så finns hon kvar, jag behöver inte gilla eller möta henne, då den nya stilen inte klär henne.

men jag behöver inte ofra min kärlek, den är en konstant, jag kan tillåta mig att ha mina känslor, trots allt. Trots en kostym som inte passar henne, så finns hon där, och jag behöver inte göra någonting, då på avstånd, behöver stilbytet inte plåga mig mera.

Enligt Wikipedia är detta dygderna, och det då enligt katolismemens dygder. Dygd hörs ut som att leva med kvarnstenar runt halsen, eller hur? Dygd är synonymt med dyngd eller dryg eller dyrt. Och det är alldeles utgånget på alla datumstämpel. Och vi är ju bara männsikor, eller hur?

Jag fegade här och kopierade, jag var för feg till att laga min egen lista. Vi lever i en tid som inte är hälsosam, jag har suttit och hört på framtidsvsioner enligt SVT forum, och mår inte bra. Alla dessa robotar digitalisering plattformar appar, google, facebook och annan deprimerande info. Vi sitter alla, jag just nu, och göder dessa gökalvar och som inte behöver bekymra sig för att vi alla följer deras recept. 

Samvete är ju en dygd, det är så mänskligt och skall inte utraderas, det är nobelt och edelt och är den röst som kan korrigera oss.

Attityder eller attitydglidning är processer där massan följer de attityder som finns omkring dem, det som gjorde andra världskriget möjligt, det som gör alla ohälsamma samhällen möjligt, när den försiktiga rösten säger nej, men hörs inte för att alla ropar ja.

Kanske är samvetet precis som med energin i näringskjedjan? 90 % försvinner vid varje nivå, och kanske försvinner 90 % av samvetet för varje kliv du tar i hiearkin.

Det fina med att vara människa är när du är mänsklig eller human, lyssnade, reflekterande, varsam, skeptisk, engagerat, långsiktig och inkännande.

Jag hoppas vi inte får en enda robot, att vi vänder båkat för att finna vägen framåt, att vi börjar ta tillbaka våra liv, med rörelse tysnad hantverk estetik och med egna händer, att bygga ett hus på 10 år, att DET är livet.

Kulturimperalisme kallas i dag globalisering, det finns inte längre respekt för den egentliga kreativa hantverkstradition från olika länder, miljö, folkslag, sitt eget sätt att lösa de omkringliggande problem, som är unika för varje land, för varje miljö, för varje klimatzon, för varje topgrafiska skillnad, för varje lokala favoritprodukt, för varje mindre kultur.

Jag vill egentligen avvekla varje aktie, varje spekulant, varje system som baseras på att använda sugrör i andras lilla oas. Integritet är en dygd, att inte bli invaderat och att mina tankar vilja och åsikter blir blottat för någon annas syfte, nu sitter jag här och gör det, jag skriver på någons plattform, och på den plattformen används allt jag skriver som medel för att jag skall smörjas in på samma väg som vi alla skall vilja välja, om det nu leder lika in i gaskamren eller inte. En biprodukt av vår levnadstil är klimatgasar och om vi fortsätter på vår blinda väg med beundran för den fantastiska nya värld, så är det kanske av gasar vi dör, precis som under andra världskriget.

Samvete handlar google krom safari faceook bildt och obildt kamprad HM osv osv om att allting vi gör både har en dominoeffekt och en fjärilseffekt.

Och att använda sitt samvete, som är att värdera konsekvenserna av den dominoeffekten eller fjärilseffekten av det ni gör.

Den senaste kallas magkänsla, tror jag, och är en vägledande känsla av fel kontra rätt i en stor bräd och vid perspektiv, långt bortanför den egna naveln.

Det är en dygd det, och den borde det vara ett mål att återerövra, trots att det motstrider allt dagens samhälle vill att du skall göra: vara en blind robot som utan egna tankar går rakt in i växthuseffekten.

Ingen ting är gratis. Jag har kommit när mig själv, och självklart är det önskvärd. Priset är en känslomässig direkt reaktion, som kan ända i tårar. Ännu kan jag inte hantera det bra, det var skönt på ett sätt då jag var kontrollerad och inte spontan, jag hadde ju regin då! Nu reagerar jag känslomässig efter dagens vindriktning, särs obekbvämt för jag som inte gillar mina egna tårar. De saknar en kran, de pipplar fram i tid och otid. Jag gillar att vara stark, och stora tjejer gråter inte i otid. Eller hur!

Kvar efter alla år står stadiga gro, kompetenta dorthe, mötande marit, med flera. Min kusin har ju gått på ett jättenederlag ju, hon klarade inte att hålla hela vägen, det måste vara hemskt för henne, hon har ju ett hjärta, och om jag skall vara stark så får jag börja vara snäll, jag måste släppa henne fri, det var ju hon som inte höll, och jag piskar på henne för det. Nej empati kan vara så mångt, det beror enligt retoriken på hur man tänker, jag kan ju se henne som en övermännsika som väljer och vräker folk, men om det är i min fantasi, hon höll inte hela vägen, kom till kort, och i den lilla gnutta av insikt, hoppas jag att släppa fri alla fåglar i mina bur. Fåglarna trivs inte där.