 |
 |
|
 |
 |
på
Våra gamla krav och svar på vad en vinter var.
allting?
Religion är svaren för många. Jag har haft ett väldig praktisk förhållandet till livet. Religion kan jag väldig lite om. Jag läser inte teorier om jag kan undvika det. Det blir för tort. Jag kan
ännu inte skilja på buddismen och hinduismen. Och stort mera kan jag inte. Jag hoppas bara inte jag vaknar upp som en bananfluga. Typ. Jag växte upp i de kristna traditionen och fick brottas med det. Vi gick ofta i kyrkan och på kyrk-kaffen.
Jag brukte att lägge ihop talen på salmversen när det var predikan, den var ofta långtråkig. Men jag har inte tagit avstånd till det, annat en rent bokstavligen. I sig själv har den jo ett bra budskap, men mykcet går
inte ihop. Jag löste problemen på mitt sätt. Då jag förstod att det nog inte fanns ett bokstavligen helvete, så släppte mycket. Det var inte så mycket att vara rädd för. Och det att en tror att någon
kommer att trä budskapet neröver huvudet på en, så en tappar sin egen dömmekraft. Och då jag förstod att jag inte ville vakna upp till ett näste liv så släppte det nästan helt. Livet mitt ville jag
inte ha i repris, det har varit allt för hårt. Utan någon måtta, liksom. Jag vill häller inte se någon igen, men livet är mykcet större än jag, så jag vill gärna att mina döttrar får ett
bra liv, och att de får njuta av det vackra med livet. Och de som bara väntar på dommedag? vad hemskt! Som om livet inte har något värde. Och de väntar på jesus, och de har en bild av en snyggis. Tänk om det är
jag som är jesus, eller han som som säljer situation på tunnelbanan, tiggaren, den hemlösa, tänk om han är kinesisk och bara kan säga pling plong eller ding dong. Jesus var inte snygg, det står i bibeln att han var
ful. Ingen rik kommer igjeom nålögat. Hela KD är inte välkomna, och ingen Moderat, eller vad de nu rika röstar på. Men jag greppar läran om det goda, utan den är vi körda. och utan att ha respket för livets
egenhet. Vi kan aldrig klara rollen som gudar, de som bestämmer över livet på jorden. Vissa deler måste vi hålla oss undan, inte en gång forskningen ska få tillgång där. För livet förstör vi,när
vi får möjligheten. Livet mitt som en höjdare? Nej det tycker jag inte. I repris? Nej tack! Att möta slekten igen? Nej tack, aldrig i livet! Att detta låter trist? Nej det tycker jag inte. Som sagt så jag har ett praktisk
förhållande till livet. Desstuom har jag förstått min begränsning i att förstå allting. Jag har redan fått min portion av livet, och jag vill bara kräkas den upp igen, nu för tiden!
Livet är en morgon-gåva
som en frågar
får en svar. Jag kom allt för tidig till avtalen och nu sitter jag på Waynes mitt på hötorget. och har just att de säljer hampa, men den är utan droger, sa han, för det får de inte sälja.
Och dryckan heter Mojito och skall egetnligen innehålla alkohol. Nåsta gången jag är på bar, så skall jag be om en Mojito med lite extra gin, var det gin nu igen, det är en riktig höjdare att visa sig överlegsen
på något jag är alldeles ovetande i. Jag har knappt nog varit på bar, det var i mitt förrförra liv typ. Det är klart att jag inte vill att någon skall höra mig, jag frågar typ om allting. Sabla det var
inte gin, vad var det nu igen, en får verkligen inte dumma sig ut, när en skall visa upp sig, eller hur? När jag är mig själv, så är det en lite löjlig variant, jag är så vitgirig att det är ingen måtta.
Och mitt vuxna jag försöker at tygla detta, sedan att vara plump är olagligt. Men i bland rinnar jag över, och då kan jag se mig utanifrå som en korsning mellan mrbean och trumpen, om det står: Inte rör! på
en knapp, så har jag redan tryckat innan jag hann läsa. Men skillnaden är att jag har en fruktan för att trycka på fel knappar, som håller mig tillbaka. Stort sätt. Och jag gillar inte att visa upp denna sidan. Jag
gömmer den så gott det går, för att jag skall se lite smartare ut än jag är.
Svaren i sångboken?
i böckerna
jag tycker om att sitta i blant böcker, jag gillar själva pärmerna. Som jag gjorde med min fars böcker. Det mest fascinerande med bibeln, jag den såg jag inte i bokhyllan, är att den vänder på det
hela, det kan vara där jag lärde hur bra det är att vända allt på huvudet. Den sista skall bli den första. Det bästa är att tvätta någons fötter. Den har vänd hela pyramiden på huvudet. Alla
pyramider. Det spelar ingen roll i vilket liv det är. Den visar ingen respekt för vinnaren, som vinner för sin egen skull. Den ser ner på rikedommen. Själva konceptet att vända på det hela är briljant. Det är
hela manligheten vänd på huvudet, vilken man ville tvätta någons fötter? Knappt nog sina egna. Det är jättecoolt. För respekten är hos de längst nere. Om det är något mål i att stå
längst där nere? Nej, men det är inte lortigt häller. De är inte lortigare än någon annan.
i repetition
ja därför ska jag inte fortsätta. Men man får inga svar om en inte frågar. Eller läser. Eller går på bio. Ingen föds med faciten? Jag lärde respekt av far, och även av mor. Men var det för
att jag hade anlag för det? Troligen. JAg brukar att lyssna på folk och ta dem på allvar. Det finns ingen andledning till något annat. Och allt som lever, glädjen i att slå en hund? Det är långt bättre med
en glad hund. Att samla på fjärilar? de är långt vackrare när de flyger, att binda folk till sig? Det är först när de är fria att de kommer till sin rätt. Och då kan man njuta av dem. På lagom
avstånd.
näktergalen i bur?
eller i natur?
Nu har jag
levd ett helt liv under mottot: inga måste se vem jag är, och inga måste se vad jag gör. Jag tänker inte granska det logisk, jag ville göra fullständig bort mig, för svaren ville visa hur löjliga
motton är. Och sedan jag INTE vill vara löjlig häller, så tänker jag INTE göra bort mig! GAnksa enkelt och djupsinnigt!
Detta
låter mera logisk
Och väderkvarnen
jag har varit för själv, när det blir motigt, blir jag don Quitos, jag kan inte namnet på gubben och drar svärdet mot okänsliga väderkvarnar som har långt mera effektiva vapen än jag. De är som robotar
ingen ting biter på, då de inte känner som jag gör. Folk flest har stöd runt sig när de krigar, jag går ensam utan skor, med en plastsköld, låtsassvärd, en vattenpistol, i en lila burk, utan a, jag förstår
inte att folk tar ting personligen, jag ser saken, jag är faktisk dum på mitt sätt, och behöver flera goda vänner som säger, hörrudu, nu tar vi en fossilfri afton och går på bio? Musik? Fika? Finns det flera
saker man kan gå på. Visst har jag en liten effekt med min framtoning, men det är hela barndommen i repris, folk låter mig förgå, känns det som, i stridens hetta, de sitter redan på bion och ser just nu på
filmen om don kisjå. Och skrattar, åt hans kamp mot väderkvarnen. Själv och i blodigt allvar. Kämpar hen.
Att kalla
någon som är aggressiv för fegis, det är precis som då jag var liten och ställde mig imellan och sa vad jag tyckte, som alla nu vet, så blev det inte vällyckad. Diplomatisk, väl det går väl
att försöka att lära att lära hurdan man börjar lära sig att lära det. Fegis, det ordet är värre än dum, och dom var dom dom som sa att dom var dom dom. Folk tror att man pekar, de ser inte saken och tror att
de var den, och i bland kanske det är så, men då gäller det att vara smartare än dem. Att kalla någon fegis, är osmart. Det kan väcka den dumma dagen, så illa tjutar ordet. Och jag borde veta det nu,
efter alla dessa åren.
.slut
And the domdum boys
Klättrandet
om vi har klättrat för långt upp i guldtrappan, finns det då någon väg tillbaka? Tror man att allt växer in i himlen? Hur kunde vi följs med så långt på avväga? Är det skam att vända,
och självklart, gör en allt för att släcka branden, fast det var vi själva som startade den. Det är kampsångarnas tid. Det är tiden för att ta tillbaka alla stumma sångar, dra ut hörlurarna och deltagar
i den unisona kören. Tystheten tog nästan våra liv, det är dags att sjunga på innan det är för sent, att starta världskören. Och att veta att folk med hörlurar inte kan höra tystnadens skri. Och att
inga måtte använda hörlurar.
Varför
är det så viktig vad föräldrar gör? I kristider stödjer en varandra, men om en inte har fått stöd, blir en alldeles själv i krisen, för att en aldrig lärde hurdan en stödjer sig själv
och sedan så stödjer än de andra. Det viktigaste stödet är varandra och att söka gemenskap och utbyta stöd. När föräldrar inte gör detta, blir allt flera förutan, som är den mest grundläggande
biten för att överleva
Högt hänger de och sura var de, som räven sa om rönnbären. Och om svaren mina. Svaren på vadå? Detta kapitel med svaren är strax kommet till sin avrundnigsfas och skall konsolideras. For ever!
|
|
 |
|
|
|