som

och i praktiken.

Intressant och sedan kan någon eventuellt att skolera sig vidare.

Det beror på, sedan verkligen inget är givet där. Att rom blev bygd på en dag? Det kan man tro, men det tar cirka en dag att damma av rom, och se att ja visst det tog inte en dag. I en miljö är man ingen någon till någon tycker att man är någon. Det är ju verkligen en karriärjobb, längst uppe sitter statsministern. Yrkespolitiker, idoeloger, eller mitt i mellan, om det är en rent praktisk politik, vill de som är rent praktiska kanske alltid ha sista ordet?

Sverige är mycket postmodernismens hemland; själv har jag använd upp, på klassiskt svenkst vis, adventsidan, under rubriken: I väntan, och julen under förre rubriken: boomers, så nu är julen redan över? Att sitta i forum i Sverige, är att förstå att här rör man sig in i postmodernismens grundtanke: Allt beror på.

Faktumet är att livet är en lära, och gång på gång är man i miljön som antingen passar eller där det inte passar, och det är beroende på vem en är och vem de i miljön är. Det är att börja att sluta med att uppleva ting som nederlag, sedan alla gör samma erfarenhet. I de miljön som en tycker passar en bäst fortsätter en i, och sedan backar man i tid, i fall en är i fel tid i fel rum och i fel situation. Eller motsats om tiden och rummet och situationen är mogen. Jag är inte någon typisk karriärist, sedan jag är för van med att gå mina egna vägar, och sedan det finns preferanser i alla miljön på vilka som passar för den miljön.

Det var inte meningen att en skulle vara så konform att en passar in överallt. Att konkurrera om all form för utrymme, ger syrebrist, och att vara inklude rande kanske inte finns i forum av politiska spel. Som den tränade ser, här finns det inte så mycken grund under foten än, en måste börja fota sig i hängmossan, och sedan ser man om det finns en grund under en eller om grundlaget inte finns. Det skall inte vara svårare än som så. Det ÄR svårare än som SÅ. Poltik är ju olika spel, det är svårt och det var meningen att det skall vara det. Sedan det bara är så, och för att det beror på att där är det verkligen syrebrist för dem som vill något mera. Som vanlig drogs jag av engagmang, och sedan är det där vid nästa punkten att det kanske är andra förmågor som drar folk vidare, eller inte.

Sedan det handlar om makt och bergränsade resurser, eller att begränsa resurserna? Politik handlar om att ta makten över hur en fördelar resurserna i samhället. Det handlar i grunden om att bestämma. Utifrån olika grundtanker om hur resurser skall fördelas, vad resurser är, och det är för lätt att tro att politiken är given, i dag utfirån avtal som signerades för decennier sedan. Politik är att jobba på olika nivån och att försöka samvkera på de olika nivån. Politiken organiseras ju, och är inte häller given, man brukar att följa sina traditioner just där. Politik är olika forum där namnet ger forumet myndighet eller inte. En träff är inte det samma som ett möte eller ett sammanträde. Politik är makt över orden och orden har makt över politken, men även orden är flexibla nog till att vända hela landskap runt, så någon fäste måste alla ha i dessa dagar. Även i lagom-landet: Sverige

är politisk, klimatändringarna bestämmer årstiderna i stor grad.

I dag faller nysnön och jag simeplthen älskar den, den opolitiska snön 🧡

ifrån att vissa har ambitioner om att reformera poltiken, tillföra den viktiga element, och även har visioner, så är politiken trots ordvalet, slogans och mycket av det almänna: Se just mig, hör just mig, det säger de dock inte högt och inte häller: kom intil mig och rör mig, berör mig! Språkets konst, retoriken, är olika sätt att använda språket, kroppspråket, kulisserna och allt för att nå sina politiska mål, antigen om det var för att göra kometkarriär, eller någon större syften. Men lokalpolitiken HAR sina ramar, det finns ju verkliga ramar i politiken och polimiken med.

är ett jättsvårt ord, är det lönsomt eller inte?

Det är svårt att veta, bara att det har en gräns. Noll kronor, ger noll verksamhet.

Kostnadseffektivt, ja visst, men vi är på väg mot en total resursbrist, det finns inga incitiament att återtälla den via effektivisering? eller? Ressursbristen måste man ha in i budgeten, naturens gräsner.

I vår ära blir krigshot löjligt, sedan kör vi krig i tillägg, i klimatets- och mass-utrotningens tid, så är vi borta från jorden på några få är. Fattar ni den, intelligensian! Där har vi hotet!

Falskt hopp är det farlig att sptida, ett hopp får vara i pakt med verkliggheten, fast för få folk har fått följa det, det realistiska hopp. Falska nyheter följer på falska hopp, och motsats.

Vi är även inne i förlåtelsens ära, jag fick veta att min mor vill hjälpa mig ur knipan. Vi får se, men i förlåtelsens tid, handlar det om att reparera: förhållanden, jorden, budgetten, varandra. Att stå vid gränsen av något, begränsar något, den klassiska politiken måste göra sina ändringar, helst nu och inte efter. Effektivisering blir att snåla med jordens resurser och få dem in i ett crkulärt budget, i alla led, i all träff och i alla nämnder. Hur i all världen gör man det, man bara gör det, som Columbus med ägget sa. Men vem gör det? Var och en gör det, och hör de inte ens röst, så går man ju bara vidare. Men just det sa inte Colombo, som ni kan följa i repris ifrån 70 talet på teven just nu.

Och som är minst lika ung nu som då.

att orientera sig, alla började inte just där.

Att några långsamt närmar sig, och att inte vilja plumpa ut i det?

Det gäller däremot att inte vara så långsam att du blev effektiviserad bort för fort.

Långsamhetens lag säger att då ger du utrymme för tidens faktor och då sätter sig informationen, fast om informationen byter fort, så gäller inte den långsammas lag längre.

Den var redan utdaterad. För det beror på tempot. Rätt och slätt.

Går det att gå till Mynttorget härifrån? Det berättar inte långsamhetens lag något om, bara den dumma kartsidan sim alltid roterar åt fel håll. Vi går, dvs jag går. Eller som tiden, den går inte, den kommer.

Misslyckadhetens lag är värre, den är som klimatändirngarna att ta sig vatten över huvudet, den är att förssöka att sig till fots till mynttorget, när jag saknar allmänt orienterignssinne, den är att gör sig större eller mera än man är, den är att inte känna vad gränsen går, det känns som om jag har en dunder-inflammation i låret, och har troligen det. Det gick inte att gå till Mynttorget, jag gick alledeles vilse. Sedan går det alltid en tebana.

Typ som att se Mynttorget och dö! Ja ungefär så, typ!