handlar om vår matförsörjning och yttersta sjuka makten tar över den. Tänk att det fick gå så långt att det nästan tog död på oss. Jag skall få hjälp av Annas brors son med videon.
Sedan det kräver en typ av förklarning som bara videon kan ge. Ytterst är det makten av solen, och även sötvatten, som blir till igenom matsystemet och det väljer att äta. Fem aktörer globala, äger ungefär
all maten vi har i oss. Vi köper den huvudlöst, med alla dess tillsatser i affären utan att mucka. Den tar bort all matmångfald, och frön försvinner ur vår historia för alltid, dvs en stor del av biodiversiteten. Makt
söker enfald då mångfald hotar. Igenom drygt tretti år är maten koncentrerad i få händer. Den yttersta makten är alltid sjuk, det var det Sheakspeare och andra stora författare skrev om.
Hur kunde
det bli så? Och vem jobbade mot makten. Även jag privat tog på mig det ansvaret. Insikten var nog, men tiden ännu inte mogen. Jag har jobbat hälsan av mig, blivit ratat båda här och där. Det gick inte att prata med
folk om det, och det var en typ av den yttersta ensamhet.
I matförsörjning natur och klimatfrågan, så handlar allt om att det du tar ur jorden skall i samma jord igen. Cirkeln av ett naturligt bärekraftig uttag, som alltid
fyllas via egen gödning. Inga input av falsk gödning eller konst-gödning inget över skott skall rinna ut i floden och havet, ingen input av förorening skall sina ut i å och hav och in i våra kroppar. Då vi godtog
den, började den galenskapen som alltid blir utnyttjad av den mänskliga yttersta makten, som bara räknar livet i dollar eller bit-coin, det finns ingen moral, pengar är hela drivkraften.
Själv så visade jag ingen jag kände,
det jag skriver, för att ingen är intresserade, inga hör och ger kredit. För att det är akut, så offras hälsan, tid, pengar, glädje och livet blir på vänt.
Jag vet inte om jag har gjort någon
större skillnad, men saksfrågan har inte med just mig att göra, den överstiger det fullständigt. Det betyder inte att jag är utan ambitioner, för det har jag alltid haft.
Apropå cirkeln, så är det
full kredit till min far, då jag lärde detta av honom, i hans böcker, i det han förmedlade, i det han gjorde och med sin väldig enkla livsstil. Jag vore inte någon i denna frågan utan min far. Han kanske inte var den perfekta
far, men en väldig god vägvisare var han.
Och där har vi ödesfrågan, och där vi antigen förgår eller så slutar folk upp runt det som har värde på jorden, livet i dets mångfald.
Enfalden
blev fel.