Standardsida

Jag kommer aldrig att kunde skriva bara rent seriöst, så nu tar vi med den ena handen ett hushållsbudget och med den andra, trams. Det är livstecken, utan trams hade jorden gått under, och jag med den.

Har startar vi med avigsidor, och undrar på allvar vad det är för primitiva grejer med röda klänningar. Det måste vara urprimitiv, det kan knappast spela någon roll vilken färg man har på kläderna. Ärlig talad.

Ärlig så genomprimitivt kan det inte vara, och frågan går vidare.

Man kan inte dö bredvid ett hushållsbudget.

För man skall även orka på att överleva.

Utan och med röda klänningar, för privat kan man häller inte sjunka för lågt, och in i depressionerna. Med eller utan röd klänning.

Kanske jag måste vänta med tramset till efteråt, till efteråt, efter åt. Till efterrätt, eller till efter rätt.

alldeles inte att jag är viktigare än jorden.

Det betyder ganska enkelt att jag har kastat bort mitt liv här, om jag inte klarar att glädjas åt det, den korta stunden, jag fick se den blåa planeten och livet där.

Meningen med livet måste vara att prova att njuta den korta tiden på genomresa i det de kallar livet. Meningen kan inte vara att känna meningslöshet, för det finns så många ting att hitta på och så mångt och mycket ett liv bjuder på.

Därför kan det inte vara roligt om en tog valet på att inte göra något utav livet sitt.

Det är inte någon avigsida, det är rätsidan. Livet är en gåva, som det inte är bra att slänga bort.

fast det är rättsidan, så mår jag självklart dåligt av att investera tiden min på klimat och natur eller biodiversitet eller ekosystemkollaps. Jag har inte valt det för att det var roligt. Har man lite anlag för ansvarskänsla så kan man inte moralisk eller tankemässigt låta det hända. Det kräver troligen en förmåga till att leva sig in i de fruktansvärda scenerier, som man vet kommer, och som inte känns på kroppen just nu, men i väldig närma framtiden.

Fast jag offrar hälsan min på det, så är det inte något egentligen offer, för vad gjorde du om barnen brände inne? Se det blir fokuset, och att man aldrig överger och sviker dem, i hjälplöshet.

Malin och Kristin, med norsk far, systrarana Graaf, hon på M, Magdalena var det, med fem barn och Hannah ger sina ansikten för kläder och såpor, jag skulle önskat att några vackra ansikten gav det åt viktiga fokus.

Men det ger självklart inte belöningen direkt. Man får den kanske, i fall vi överlever, och kanske inte i cash, det är nu bara lilla rara Oscar som utgör undantaget, och som ger sitt stöd mot plasten - fossil plast.

Som ni ser har jag svårt för att komma på avvägar, men långsamt förstår jag att jag har haft en förmåga till att gå lite väl långt i men äventyrliga färder, jag är för nyfiken, och då jag var liten   så var jag inte tillräckligt rädd. Förmågan till att gå för lngt finns kvar, och att testa saker, som att trycka på knappar där det står: Inte trycka och det behöver inte bli lyckad. Jag kan nog gå lite för långt där, eller gick lite väl långt där. Motsatsen har varit att hålla sig helt undan all ting, tills man har blivit till Inga Ting. Ansiktet utåt i reklam? Inga Ting blir inte efterfrågat, det är problemet med att konvertera till inga ting. Problemet är att de vackra vill tjena genast på det i cash, att teven låter dem göra och att publiken vill se på det. Der klassiska nutida dilemma, och beslutsrätten övergav de alla.

På något sätt så får man leva med vi att hålls i miljöförstörelsens grepp till folket kliver in eller ur, för att de då har fattat som Ingmar i WeDontHaveTime, att hans son vill hinna bli bara 35 år innan vi hinner utrota honom, de eller vi, tyvärr så blir man deltagande i att utrota sina barn, för med en gång vårt förbruk är på över 4 klot per person, som just nu, och 10 fotbojor av klimatgaser. Vi utrotar våra egna barn, och många verkar ville försvara det.

Det är skuggsidorna är det inte?

Det att röra sig i livet, och att njuta av livet utan att förstöra det, det är inte motsatser.

För de som älskar sina barn, vill inte delta på skuggsidorna, de väljer att lämna skuggsidorna frivilligt.

Och de som inte älskar sina barn, vill utrota dem, och de kommer till att göra det, om de inte stoppar i tid. Det är fruktansvärd, för de eller ni gör det just nu.

Och man gör tyvärr politik av det.

Jag mår dåligt av vissa delar av det som sker.

på det.

Vi säger att det bara var Ingmars son, då blir det: Vi som vill utrota hans son, och jag säger DE, för jag vill inte vara med på det. Då blir det: De som vill utrota hans son, men sedan är det inte bara Ingmars son, han utgör bara en av alla barnen som får lämna jorden, då just då har vi förstörd jordens klimat och natur fullständig,  och då blir det NI som deltog på att utrota Ingamars och erans egna barn, jag har meld mig ut av mobben och är inte deltagande i denna fula leken. Jag vill inte vara med på att utrota mina egna barn, jag älskar dem på riktig, djupt och innerligt. Jag vill gärna njuta livet, men jag vill inte vara med på att förstöra jordens rika liv och livsformer. Jag älskar jordens rika djur och växt-liv. Och jag älskar livet.

Och det finns inga motsatser i det.

Man kunde ha valt att göra det till ett gemensamt projekt, men där har man odlat fram motsatser och värden på folk utifrån vilken box man har plasserad sig och dem i. Alla är politiska, sedan det handlar om hur en väljer att värdera sig själv och andra, men det är inte okej att skapa tankeramar där folk är ovälkomna. Tankeramar vill alltid komma på avvägar om de drivs till sin spets.

Jag har delvis mått dåligt av det också, man väljer krig och  motsatser, rätt och fel och vi och dom, åt alla håll på skalan, det viktigaste är att ha och få rätt.

Om man föds in i en miljö baserat på tankegods, antigen det är filosofisk eller religiöst, så kan man inte tänka fritt, göra fria tankeval, man utgör en del av tankens slaveri. Självklart måste man lära att tänka, men man kan inte tro att en äger tankarna. Det lutar åt blind rättskaffenhet, och egenvinning och jag mår jättedåligt av det, jag måste lämna det, slå av SVT, som odlar motsatser med flit, och alla som gör det, är med på att gräva den grav, som de förtjänar om de är med och gräver den.

SVT mår jag dåligt av, och har gjort det riktig länge, de göder på hatet och motsatserna.

Självklart är det motsatser, men man skall aldrig odla något i dem.

Att peka är en sida, och nu pekar jag och säger, Fy Fabian, ni är fega, om ni sitter i flock och tänker och gömmer er bakom någon. Jag har fått tänka alldeles själv och stå för det! Och jag står ensam för det, för attans. Och jag står fast i det. Fattar ni? Nej för bara de intelligenta fattar vad det innebär.

Om det bränner och översvämmar samtidig och det gör det, och de andra vill inte hjälpa de andra med att släcka och stoppa översvämningen, för att de andra inte var bra nog, utifrån åsikter eller livssyn, hur gick det då? Det ligger så mycken förakt för de andra i det, och resultatet?

Resultatet blev självklart kontra-produktivt.