ingen gillar

Hur fankern kan jag utstå Facebook, de senaste inläggen har noll zero likes. Det är konstig den dagen kom då jag nästan inte bryr mig, och det är konstig i hur långt man kan gå i att skydda någon annan, naturen i mitt fall, och tåla dagens största tabu, zero likes 0 gillanden eller ingen liker mig, om jag nu tolkar det bokstavligen och mainstreamt.

Jaha och sen då, jag tål det fördi jag är van, jag blev ju själv och om en nu upprepar beteenden, så är det ju verklig det och det är lugnt. 

Ja självklart hade det vorit roligt att få gå på röda mattan, men nu valde jag den gröna, det är fel färg och jag får vandra med ett av dagens största tabun, att offentlig stå fram med 0 likes, och fortfarande stå. Och med mig till stöd har jag ju naturen, den ville nu ha gillat detta, särskilt de 13 djuren som kanske utrotas detta året.

Fast nästa år har jag då förlorat dem!

Vi är alla experter på något, därför startar jag här ett kurs, kursvgiften ges till någon som behöver den.

Kursen heter: Konsten att bli populär! Hur du garnterat blir mittpunkten!

Och om du skulle vara misnöjd får du kräva pängarna tillbaka, från tiggaren eller vem du nu gav dem till!

För att förstå hur du skall bli centrum i flocken, så måste du först förstå vilka misstag du kan begå. Vi startar där: 

Fallgroperna: Då går vi igenom alla de misstag loosers gör, de som inte alls blir mittpunkt men periferier.

- du är desperat för att inte falla utanför, och vips du ramlar dirket utom, alla ser ditt desperata försök.

- sök dig till en miljö som är intolerant ensriktad och alla tycker lika, det kan även vara en grön miljö, då dessa tycker sig vara suverent intelligenta i bland.

- Gå klädd fel, ha fel språkbrytning, ha burka eller handla kläderna på Coop Forum, lukta svätt, peta näsan, vara grymmt personlig direkt, säg att du mår hemskt, prata om skavanker, omge dig med alkoholiker, ha oren hud, var tjock, vara undergiven, bli fort ledsen, sura fort, var känslig och klantig och klängig, var osäker, säg att du kommer från ett fel land, se misanpassad ut, prata om fel saker på fel tid, tro i början att du ogillas, säg precis vad du tycker, osv osv.

Och det finnns oendlig med fallgroper, så välj nu härifrån eller hitta dina egna.

Om du vill bli populär gör bara motsats! Kursen var rätt enkel eller hur.

Från och med nu är du en vinnare, du gör inga av dessa misstag alls.

Jag har ju gått grundkurs vidaregående och är expert, jag brukar för enkelhets skull välja den misnt populära i en flock, ofta är de väldig trevliga och saknar bara självförtroende.

Jag är så jäkla trött, det ena miljömötet efter den andra passerar och utan att jag orkar ta mig dit, jag är ledsen för det gott-folk! Varför jag är så väldig trött, ja det är för att jag går fel kurs, jag gör i stort alla fel i mitt eget grundkurs. Jag gillar inte flockar, jag följer spelreglarna, jag är för hövlig, jag står för det jag tycker, jag blir för perfekt för folk som inte följer spelreglarna, jag ville ha fått klaustrofobi av att bli populär, jag är less på folk, jag surar, jag säger fel saker i fel tid. Men huvudsakligen är det det så att jag har förstått, för mycket av att folk inte alls är som jag. Det har varit en hemsk insikt, jag är för enkel. Folk med flera ansikten, som säger något men gör eller menar något annat, de oändliga härskarestrategier, spelare, strateger, de som håller hårt i korten, de som har en finkänsla för hur de tar mittpunkten dirket, de som sätter sig mitt i vägen med ryggen till, de som inte skiljer på falskt och sanning, de som äh inte håller vad de lovar, tar lite lätt på avtal och tider, de som inte bryr sig om de som inte har högst status, de som medvetet låter dig stå där med svarte-Pär; Ok en dag plinger det in att världen inte alls är som jag trodde; jag trodde folk var som jag. Hur dum kan jag bli. Och hur många år tog det med alla dessa självklara insikter. Nej jag är trött, det kostar att försvara miljön, det är mycket opopulärt i stort, jag är trött av att vara den som brydde sig; moster, far mor, och inget lön för strevet. Bara: hon som tycker sig vara något mera, fast misnöjd och otacksamhetskubben sitter på toppjobberna och samtidigt som jag är något mera, så sänker de, jäklarna, annars hadde de inte suttit på alla topparna. Det finns en god gammal norsk saga där tjänste-gutten får spott i handen som tack för sin insats. Jag har börjat att säga att jag handlar mina kläder på Coop, ok då blir jag av med dem direkt. Det värsta är att det är sant i vissa fall. Jag har snart rekord på 0 gillande på Facebook, jag borde vara stolt över det, då det måste ge plats i Guiness rekordbok. Men faktumet är att jag är trött, trött och tröttare och tröttast eller mera trött och mest trött. Djur är enkla de gillar mig gränslöst, bara för att jag är snäll mot dem, de har en lika enkel logik som jag.

Jaja jag behöver i alla fall inte föreställa mig, såhär är jag, Om du inte gillar dem som köper sina kläder på Coop forum, och det är inte många du, så vet du i alla fall vem du har med att göra. 

Det ända jag kan bjuda på som kan höja min popularitet, är en humor utan gränser, hur kan den ha gränser, som har sätt lite för mycket av det som inte är roligt alls.

Hur fankern kom jag på att utlämna mig här, jag är ju lite ensam då, ja ni har inte glömt bort att hela jag är ett ända tabu, det är bara att lägga till alla som finns.

Jag har under tiden jag bloggar undrar på om jag bara är en del av ett samhällsproblem, det ska 10 komplimang till att kompensera för en sänkning. dvs då blir tesen det ska 10 positiva nyheter till för att kompensera för den negativa. Är vi ifärd med att begå ett kollektivt mord på glädjen, då 99 av 100 nyheter är verkligen deprimerande, och detta berättar vi vidare och fem fjäder blir till fågelinfluensan. Vi dränks i antal mord varje dag, i våld och våldtäckter och kriser och katostorer, och dikriminering och främligsfientlighet och krig och sjukdommar, hur pallar männsikor, ju vi sjunker, bloggen min blir bara en dyster återspegling, inte av mitt Jag men av allt Jag tar in. Jag är nu bara en del av en större bild av hur folk mår, och jag är med på att sänka andra, med posttrauma våld och elände och elake föräldrar elak man och elak kusin och elaka retoriker och elaka släktningar, elaka samhällen och elaka gummor och gubbar och elaka jultomtar, jag klagar!

Men om jag går utomhus kan jag se Karlavagnen och Orions bälte på stjärnhimlen! 

Jag har dessa dagar som inte borde finnas, den är ett lidande, och jag skulle gjort allt för att få Nobelpriset och Oscarsstatyen och blivit nerringd av Aftonbladet för min sista brilljanta kommentar, det är inte dagar för 0 gillande, det är dagen då jag inte engång blir tacksam för grannens tidning i vår postlåda, då jag tänker att det bara är av plikt. Det är dagen då jag om jag inleder ett samtal så går personen, det är dagen då jag är offlined socialt, det är dagen då känsloknuten av lidande tar fokuset, och allt tolkas i genom en nersvärtat glasruta, och det verkar precis som att jag ser världen rätt nu också, det är dagen jag inte borde möta vanligt folk, det är dagen då jag med trasig arm klamprar som mest på datorn som om det trillar ut en vinst som ur enenarmad bandit. Och det blir bara förlust, av armens läkning, och som otur har jag inte en stor publik, dagen i dag är ett ända tabu, jag är mera tabutiserat än vanligen, och jag borde fråga mig varför, lidande har väl också en källa, vad hände i går eller förra dagen. jo jag vet vad som hände, men inte vad jag ska göra för att dagana blir bättre, källorna är många och när det rägnar blir de till samman till en sådanahär dag. Källorna är många jag vet om några få av dem, men de flesta har jag inte koll på. Att möta för få människor är en av källorna, och det hade nu varit riktig stort i dag om Obama ringde och sa att; hörrudu, du är den viktigaste personen i samtiden, vill du bli min närmaste rådgivare; varför just Obama, när det nu ändå är på tampen av presidenttiden. Väl jag gillar Obama ganska enkelt, och det hade varit jättetrevlig om just han ringde i dag 🤨

Var är alla mina ja-sägare, jag fick U på retoriken för femta gången, och jag måtte nästan köpa uppgiften tillbaka från Södertörn, får att få den tillbaka med U, fy fader; Nu köper jag alla min kusins Ja sägera, sedan går jag och anmälar dritten på retorikprgrammet på södertörn. Nu skall man inte odla orättvisor, men med 0 likes är jag lost mot det fula gänget där uppe, på det som en gång var en höjd-are. Jag läser boken: bli fri från ditt medberoende, som pensum, men mycket finare var det att gå på psykologisk kafé på söder i dag. En dam beskrev den typ jag är, som går genom livet och allltid försker göra sitt bästa, men som bär så jäkla tungt. Men bär det endå själv, hon kallade det så fint existensiell ensamhet, det finns inget utagerande och man försöker så gott det går att dölja och hålla undan den tuuuunge sidan, som följer med att ha blivit så övergivit. Jag har inte anlag för att skada mig själv eller andra, och hon sa även att dessa var goda männsikor som alltid provar att göra sitt bästa och sen lider hon i tystnad. Tack damen, men hur hittar jag flera som henne som uppskattar denna typ männsikor. Det är ju livet det handlar om och jag  har tagit min del av skuggan, av mobben på södertörn, som alltid ger sig på EN, det måste vara olagligt det de har gjort i mitt fall. Och frågan är om jag orkar dra det upp till en anmälan. Men ingen ja-sägare. Damen på psykologisk kafé berättade om hur viktigt det är för att klara sig att ha ett upplyst vittne från bandommen, en människa som såg, jag har ingen i dag, de är lika o-opplysta alla ihopa. Jag tror det är därför saknaden efter kusinen ble dramatisk och även traumatisk, jag trodde 100 % att hon aldrig ville svika. Det kostade henne visst inget att göra det. Men för mig var och är det dramatisk, det var inte bara henne men en hel barndom som försvann. Det går att intellektualisera bort det, men så hårt tog det, att jag förstår inte hur jag har klarat mig. Att bli så övergiven igen, av den jag litade på, den enda.