Igen, är det dags och avsluta bloggen, jag har gått rundan nu 50? gånger runt och runt, försökt se på DET från alla håll, vänd upp och när, kritiserat och vänd kritiken åt alla håll
även försökt vända den mot mig, den som dömmer andra ska bli dömt av samma dom, och vem är jag att kasta sten i glashus. och den som kastar den sista sten.... resten av den kommar jag inte ihåg.
Allt har sin
tid, det kan vara att även denna har nått sin peak, allt vidare vill vara meningslöst. jag har i grunden inte gjort detta projekt för annat än att försöka få frid, jag var plågad av mina egna tankar, känslor
av förluster, och känslan av att inte kunde klara av fölusterna och livet. Nu har jag hittat bättre fotfäste, möjligen kan jag slåppa taget om det som har varit. Och gå.
Vidare utan bloggen och utan den inre
dilaog, kanske finns det folk som jag kan prata med om dessa frågor. I vardagen, som vardagsprat? Jag har trott flera gånger att nu ska jag släppa taget om denna bloggen, då jag inte har aning om den läsas eller av vem, det kanske
är på tiden att välja och sålla sin publik. jag hoppas i grunden inte min kusin har läst denna, då jag inte har velat göra henne illa, inte familjen hälller. Det är på tiden att släppa folk fri. Ansvarsfri,
och att prata med verkliga folk, som jag gör i större och större grad, livet är skört och jag eller mina nära kan jag förlora så där. Kanske ska jag använda min tid på att inte förlora flera, att
omgås och omges.
Vad jag ska göra när behovet igen kommer för att skriva av sig? Ja det du, jag vill inte bli författare, jag vill inte ha namnet mitt utlämnat på en bok, jag vill vara privat, och jag vill inte hamna
i reahyllan: Ta tio för två; jag vill något som jag inte vet vad är ännu.
Men hoppet är mörkrödbrunt, då det går emot höst, det är snart augusti....