i natt plågades jag igen av drömmar om min relation till kusin, det var plottar och grafar och staisitk och hopplösa grejer helt omöjliga att lösa varken på natten eller dagen.
Detta är ju inget nytt egentligen,
jag har brottas med detta i väldigt många år men tryckt det ner.
Vi har vald olika vägar och tagit olika val utifårn en verklighet som är så skillda, de har i alle fall blivit det.
Och det är anledningen
till att jag får brottas med detta, balans är när det balanserar, vår relation avbalanserde för länge sedan, och vi har hanterartt det på olika sätt.
Jag kanske inte förstår hennes sätt, jag
hadde gillat att veta mera, men där är vi säkert olika med. Men då verkar dt som hon blir till mardrömmar i stället; till plottar och grafer och mönster som inte ser snygga ut, och det är grymt att plågas om nätterna.
Möjlig har hon bllivit rädd och dragit sig bort från något odefinerbart obehaglig, distanserat sig och gjort mig om till någon ting.
Tydligen har de inte haft insikt i min familj och det är lätt att rationalisera
bort det som inte kan hanteras.
Det är bara att jag är ok trevlig imötekommande och även förlåtande.
Jag skall ju igenom detta och komma ut ur skåpet längre fram, när detta har fallit på
plats, Jag har först på senare åren kunna gjort mit liv till en berättelse, och den är logisk men inte matematisk.
Vi hade en otrolig svår familjeförhållande och priset efter får jag betala, med
ränter.
Det betyder inte at de andras liv, även min kusins, har varit lätt. Hade den varit, så hade det nog inte varit nödvendig att inta nödvärnsposition,
......men det var det ingen som visste.