Jag har undrat då de flesta säger sig ha bättre självtilit än självkänsla. Jag tycker det är motsats, självkänslan är där men självtiliten har det skit. Att prestera känns dåligt
och jag börjar alltid i underläge och det brukar ända där, jag förstör alltid för mig själv. Vad är så farlig med att prestera, det handlar om att bli bedömt, och om att tolka allt till sin disfavör.
Jag håller aldrig måttet. Oavsätt blir konklutionen det. Varför, sedan det verkar som första lag i grundlagen. Tja det har jag nu inte tänkt över, jag har trott det var en nerskriven lag. Och udiskutabel och vedtagen och
konsensus. Och att det blev bestämt på jordens första dag. Jeg har det skit nu, jag har alla odds emot mig, jag är redan knust efter vårens mortel, jag är så trött och när jag har haft turen som just nu, kommer
turen på en tid, då jag har som sämst självtilit. Sömnen sturlar, och kraven från olika håll drar ur mig kraften i min kärna och jag känner mig ledsen, sliten, och är det så att turen var en aprilskämt?
den tas ifrån mig på pur fader, just för att påminna mig om min skruttiga självtilit.