är en reaktion på för mycket av något negativt. På något sätt har mitt ensamskrivande varit bra, ja även att det ligger i riskzonen att läsas av någon själ. Blähh kan man även bli
på sig själv. För i slutnotan havnar notan här hur mycket än den försökas puttas i någon annan. Ingen vill sitta med notan och när slutuppgöret kommer, så måste en själv ha betalat. Uppväxt
kan leda till att livet levas fel, jag tror det gör för alla. Men det gäller att komma i budgetbalans innan den tid då uppgöret kommer. Jag är inte i budgetbalans ännu, jag är min och jag måste även balansera
min egen budget varje år, det kommer till att bli ett livslångt projekt det årliga budgetuppgöret, för om en glömmer bort sig kan det åter hamna i obalans. Jag sörjer min far och är även där i oblans,
då tårarna inte hittar forum eller möten för att sörja, det har blivit en stor knut i min mage, i min mage sitter det för mycket annat i samma knuten. Och det finns knutar som ingen får upp. Houdini, kom tillbaka!!! jag
behöver någon som får upp den omöjliga knuten.
Dagens samhälle är kontstigt, vi avlärde hövlighet och skick och bruk, och glömde bort att knyta skosnören och andra jobbiga knuter.