i tider då vi förstör vår planets naturlighet, kommer frågan upp; vad är meningen med livet, när en intet har at säga till. Jag har barn och hade gillat en harmonisk kontinuitet, och så jäklar heller,
alltid några skitstövlar som förstör allting, de vill ta från mig mina barns rätt till en fin framtid, jäklar heller, fy fan, i helvetet, nu har jag slitit mig till en plats här i tillvaron, men tror ni inte att det
alltid står någon över som har planerat fula saker som inte harmonerar men någons mening med livet, de håller ju på att förstöra hela meningen för fan, snart finns inte annat än onedbrytbara gifter och
plast igen på den här fördömrade fina planeten, och vad blir det för mening då, det gär väl inte an att glädjas över att andrra förstör för en hela jäkliga vägen, skitstövlar
och nollor, men jäklar för omoral och makt de har, de borde ha vetat att de sitter där och är en j..plåga för alla utom sig själv. Jag har låtit mig riva med av depressionen hos alla som är miljöengagerade,
men jag glömmer bort att jorden nu aldrig har varit särskilt trevlig, från medeltid och tvång och vem har sagt att just vi kom till världen för att få solsken och lucka på färden. Nej det är synd om människorena
som inte har förmågn att sköta om det de redan har. Och inte vet jag häller hur jag skall hitta en mening när det sannorligen är så att den får man hitta på själv. Jag får altså hitta en mening
där inte naturen ingår, en mening där jag pyntar till det jag har, och vad är det jag har, ja jag för göra en vad jag har lista, utan scenarier där alla jäklar som förtör är med. Visst kan de ta mitt
liv, och meningen med den, men listan kommer de inte åt och där får jag skapa en mening med livet.