Ok, jag tog en liten spansk en som det heter på norskan och la ut min blogg. Nu har jag läst Retorik på Högskolan, och blivit påmind och påmind om inte att var privat, personlig ja men inte privat, det är närmast
en lag på retoriken, privatlagen :) Jag har aldrig varit så duktig på sociala regler på det sättet, för var den personlig, nej; men privat ja absolut långt in i skamvrån. Hur kan det bli så bakvändt
i en värld av korrekthet råder. Ja för mig är ju det normalt, så nu kan ju världen få anpassa sig ett tag efter mina lagar, privatlagen :)
Hjältar är ju inte privata, inte en gång miljöhjältar,
men hur det nu är så har jag inte behovet för att vara hjälte, jag har inte behovet av att ha mitt namn på en boktitel, jag är värkligen privat på det sättet och trivs bät i halvskuggan eller halvjuset lite
utanför spotlighten. Då när jag inte behöver alls vara korrekt, då målet inte är kändisskap eller formell kopetens.
Jag är ju den jag är et A7 ark som inte tänker att gå in i kopiatoren,
och häller inte stå på pallen. Jag är jag och osedvanlig allminnlig, ja botsätt från min humor som kan förvandla en sten till gele. Bara vänt ni som inte mött mig än: Det är bäst att akta sig!