Det var "min" sjukgymnast eller fysioterapeut som det nu skall kallas som tycke jag skull skriva en argumenterande text om hur man kan var nöjd i en värld där vi i dag risikerar att förstöra jorden och i grunden förusetningarna
för vår existens.
Ja du, finns det nu någon anledning till personlig lycka i allt eländet?
Ja på något sätt tror jag att det går att argumentera för egen rätt att vara glad fast det
ser trasigt ut runt omkring.
Tes: Det är tillåtet att känna glädje i en värld som inte är bra.
Ok, jag kan ju ge mig den tillåtelse, och då i grunden tänka till om finns det en grund till att vara
olycklig över eländet.
Det är ju bättre att ha det bra oavsätt läget runt. Fast det känns helt fremmandekulturellt att tänka så, jag tror jag måste lida med världen, måste jag?
Jag
är en människa som behöver andra för att må bra, jag trivs i höjden och i öppna landskap. Jag är empatisk tror jag, och därför tar jag in omgivningens känslor. Måste jag det, får jag låta
bli att lyssna in varje ton av sorg och smärta, kan jag tycka om personen uten att vi deler dens smärta. Har jag och personen det möjligen bättre då.
Vad har jag att vara glad över, jag är trygg och har familj barn
släkt och vänner. Jag är inte jättepopulär, men behöver jag vara det? För att må bra.
Jag är egentligen trygg men lever i känslan av otrygghet, det är en känsla som möjligen går
att bota eller inte. Om den inte går att bota så kan jag i alla fall veta att den gamla känslan tillhör en skada som jag måste bara leva med. Den skapar mycken stress i mig, och jag vill lära att leva så att den plågar
mig minst möjligt. Mitt miljöengagemang gör mig stressad men kan jag leva tryggt med att oavsett hur det går med världen så är den i alla fall inte min, jag lever her en kort stund och sedan får mina barn och andra
leva och göra så godt det går i en värld som är som den är. Och mina barn äger häller inte jorden och får leva så godt det går oavsett hur det ser ut runt omkring. Ett nätverk och en tillhörighet,
tillräckelig med sömn mat och inkomst, att leva i pakt med sig själv och även få uttrycka sig i relation till andra, det är väl ett gott liv?
Jag har för litet nätverk och jag sover för dåligt
har faktisk haft insomnia i över 10 år för någon år sedan, sömnen är alltid den som går åt först. Teven producerar stress, de skickar ut fragmenterade bilder av en trasig värld. Men är det verkligheten
eller ett dåligt intryck av den, de skickar ut. Den saknar en sammanhängande bild och en relation mellan orsak och verkan. Det vill säga att den ger inget bra bild och trygghet.
Det går att välja TV program som ger mening
och knyter an människor till hopp och känsla av sammanhang, som kan ge mig den, den vill jag hitta.
Jag är glad i männskor och vill hitta flera genuint kvalitémännskor, som har stabilitet och som har de samma intressen
som jag, jag har några och får bygga vidare på det.
Den som förlorar mest på att jag är trist, är mig själv och jag kommer att ångra att jag inte såg mera glädje som var, den dagen jag dör.
Det korta livet vill jag ha det fint. jag önskar glädje och värme skall nå mitt hjärta, smärtan känner jag för väl. Vilka färger gillar jag vilka miljön vilka evenemang, vilka sysslor vilka platsar och
hur använder jag min tid för att känna glädje. Det finns säkert i denna obekant värld något jag kan bekanta mig med, när och vad gör mig tillfreds och glad. Har jag även en större mission för mitt
liv än för alla andras. Och kan jag gå och ha det bra fast jag inte är likgiltig. Jag vet hur det är, men mitt liv har alldeles så stor betydelse för mig själv att jag tillåter mig glädjan fast det är
som det är runt omkring. Kan jag tycka jag är fin fast jag inte är vacker. Kan jag tycka om min personlighet, fast jag inte får tillräcklig feedback.
Hur gör jag för att pyssla om mig själv utan överdrift,
jag äger inte jorden och skall någongång ut, jag kan och vill använda tid att försöka förbättra det jag ser inte är bra, men inte på bekostnad av min glädje, varför skulle jag ofra den.
Det
är kärnpunkten, jag tror jag inte har rätt till glädje när världen ser ut som den gör. Men jag gör ingen skada om jag är glad. Jag äger inte jorden och kan inte styra över dens öde, jag äger
mig själv i viss mån och kan påverka hur jag mår utan att det går utöver jorden eller någon.
En fremmandekulturell tanke är det, men det är mitt huvudargument för tillåtelsen till att glädjas,
torts allt.