Hur hittar man fram till målet, målet är klart men vägen är inte. Målet är en konstant, vägen är abstrakt. Allt jag har skrivit tidigare är bara ett innre spel, utanför har sitt, och målet
är klart, att spela utanför, det verkliga spelet. Döden är punktum. Livet är regiserat men ändå går det att improvisera, det är på tiden att välja kulisserna. Att ta över lite av regien. Det borde
inte vara omöjligt, att övergå från statist till aktör, att definera och pregla innehållet; stand up? Komedi? tragedi? one man show? teamwork? Konstprojekt? alla i kullisserna som har tagit plats? de får följa med
om de vill; lycklig slut? det är utanför min inflytande; punkt slut; jag hoppas teatern forstätter efter min tid, engagemang krävs mot miljöförstörning orättvissa och krig. Det show must continue, mina barns framtid,
på något sätt ger det vägen, jag vill ge mina barn framtiden, och glädjen. Regien nu är inte bra och regisören har gått hem. Det behövs ett lycklig slut i ett drama med kulisser i grönt, och att teatern
inte läggs ner, barna är fortsättningen, och regien får inte vara i händerna på fela personer. Jag knyter härmed en länk till alla i den nya tatern, med gröna kulisser och som improviserar för framtiden med
kreativitet och med levande aktörer som ser och vill och gör trots ärr och men.
Vill ni vara med och delta i projektet? Välkomna!!!