Ok ringen är sluten. Jag förlorade ju min far i februari, men ett halvår innan frågade han mig om att ta hand om hans böcker på bästa sätt den dagen ha inte fanns mera, och så klart lovade jag det. Nu
några telefonar senare vet jag att böcker är inte värda papperet de är skrivna på...i stort. Men lovar man så lovar man. Nu sist kom jag till ett antikvariat, ett nynorsk antikvariat och han sa att han kände ett par
hederlige folk där min far bodde och att de säkert var de bäste att fråga och hjälpa. Nu är detta mannen till min kusins jättebästis eller något så nära, och dessutom är de nära släkt.
Jag måste nästan dra på smilbandet, för denna situationen. men det är inget som hastar. Han kallade dem väldigt hederliga människor, och det är nog första gång jag har hörd detta, men jag vet ju i alla
fall var de bor då. Världen är ett märkvärdigt ställe, och cirklar har en tendens att skapas, de finns ju även i naturen. Om jag skall kontakta dem; det får jag väl fråga min mor om.