ja för samtidgt arrangerades ett barnlopp. ålder 4-6 år och då jag paserade mållinjan var jag nöjd till jag hörde skratten, en kärring i fel mål, hppplöst fall för FROST. Från spøk
till revolver, jag skall nu inte välja mig in på kurser där jag mäster presentra mera än jag får till.
Alltid när jag deppar kliver min kusin fram hon och vänder mig ryggen och stänger dörren
efter sig, och går utan att det kostar henne någonting. Ar det så illa?
Är det så ytligt att man väljer bort de som inte passar ens image, duktig karriärkvinna och in i de rätta kretsar. i så fall är
det en cynism som gör mig rädd, är bara liv värda så länge de inte tillhör den fula gruppen, långledig, långtråkig och långsamma och lättlurade.
Vem är hon min kusin? Hur kan
man så lätt bara ta bort en venskap utan tecken på någon sorg och utan returbiljett. Rätt och slätt bara kapa totalt bort hela mig och med ingen önskan om att någonsinn återvända. Jag tok fel, vi var inte
jättebestisar. Och sanningen att jag blev ingen får jag skylla mig själv, och inte störa uppmerksamheten till hårt arbetande och betydelsefulla personer. Nix registrert är på kopplat på, och man trampar inte friviligt
i smutsen när man har tillgång till den röda mattan.