Något såhär är jag med på en av 1 milliard deltagande i Vasaloppet och jag är den ända som inte kan hita fram till mållinjan, jag har gått villse. HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!
Ok kära kusin, hur kan du gilla att vara tillsammans med så många människor mot ett gemensamt mål utan att krepera ( norska ) Nu har jag varit tillsamman med en grupp i snart 14 dager från 7-7, ja nästan och jag är
dödsens, alla vill i mål först, detta är inte samarbete det är konkurrens, hjälp jag är snart död av syrebrist. Hjäääääääälp för alla jag som inte kan engång åka
åt samma håll ocgh resultatet är som en soppa där alla stoppar i just det de har i handen för stunden: Hjäääääälp kan någon höra mig innan syran tar slut.
Jag är och blir kärringa
mot strömmen, det står redan på min gravsten, de hittade mig uppströms, kära nån jag passar inte platsar inte pallar inte punkterar pumpas ur och dör mentalt så det kräver 10 år på att restituera
alla hjärncellerna. Jag är nog ingen gruppmänniske, jag kan inte se människor för alla människorna, jag är kärringa mot strömmen och det känns inte som någon hederstitel, det känns som om jag redan
har dumpat i kursen, jag känner mig som en antihjälte en antis och en lantis och en fjantis. De får bli orden på min gravsten. Här vilar en fjantis!