Det är ju ganska enkelt egentligen, att inte vara glad frodar mörke tankar, och att vara glad frodar glade tankar. Tänk nu om det vore motsatsen. Det är några standardtankar som kommer enligt färgskalan från svart
till vitt. Olika tankar följer, som en regel utan undantak, skalan. Egentlig borde bara det ge glädje, i dag sägs att tankar är konstruktioner, problemet är att de är infiltrerade av känslor, annars ville inte vissa tankar
dyka upp vid vissa känslotillstånd som glädje eller svackan bär. Blå dagar är kopplat med en känsla av ensamhet, som även i mitt fall är en konsturktion, jag är ju inte ensam. men ändå hör
de ihop, som getingarna på maten när vi äter utomhus nu på sen sommarn. Men som människa är man bunden till sina tankar och känslor, och bra är det. Att det inte bara är att programmera fort om, som en robot;
men lite frihet ligger i att man vet att det går att göra reflektioner, som gör att inte känslo-tankesytstmeter får härja okontrollerat. Att förnuft och goda råd och tekniker gör att det går att förstå
situationerna där känslor och tankar kopplas på, och som långsamt ger rommet som behövs för att dessa blir detaljer i rommet och inte fyller varje hörn. Nuja och hur jag gör en snygg avslutning på detta, har
ingen aning, det vet jag inte i dag.