I dag fick jag veta att fars äldsta bror är död. Det är ju det som är livet för nu försvinner bufferzonen, skyddet mellan min genation och döden. Jag känner sorg, och då lever jag, har känslor
och är en människa. Samtidigt kom allla minnen tillbaka om den tiden då vi varje sommar var der; när tog det slut? det tog nog slut då vi blev nesten vuxna, men der fick jag del i den gamla tiden, på gården til min far,
då före all modern inträde i världen. Jag uppskattar att jag fick del i det gamla, det nya kan inte mät sig mot det vakra gamla, då husen stod skäva och lutade sig åt olika håll. Naturen sätern rovfåglarna
göken högden estetiken och minnen i ljus färg. och jag som har klagat över mina minnen. Men nu har de plingat in som kaffepoletterna på Högskolan, i dag kopplat till situationer, samtal och bara varande. Min onkles fru som dog
för några år sedan, hade en kaktus och det var Nattens drottning. Hon berättade att den blomstrade bara en natt i året, det lät som magi, och för 20? år sedan köppte jag en Nattens drottning till oss, och nu
knoppar den sig och springer ut någon gång i juli. Det är magi! jag vill minnas min onkel og tante med värme för de gav värme och jag hedrar minnen efter dem, de var jordnära ärliga och hade en särs hög moral.
Och äre vara för det! och för de minnen jag bär med mig från dessa år.