..och har inte gett upp. Viljan och ändå något mera än inget gör att jag kanske kan återvända till något nära livet. Trots träsket, hängmossan och en evig promenad, börjar livet åretvända,
jag återvända och till någon jag var samt någon jag blev. jag merker att jag har ett gott humör av natur, jag är enkel och okompliserat, nu där vill nog inte alla bifalla, jag har även haft tur, mina föräldrar
har tagit mig på allvar fast de hade passeradt 80. Och där finns det något bakom mossor och träsk. jag har även bildat en familj, och kan ta till mig, att på något sätt har målet varit resan värd. jag
har förlorat något men vem har inte det, Jag har fått något och uppskattar det, det är inte lätt om man nu bara har fått. jag har folk jag bryr mig om och som jag inte kommer att överge. Jag är på något
sätt rik, fast jag har förlorat och borde varit personligen konkurs. Jag har sagt ifrån till dem det berör, och då är det ju upp till dem vidare. Och jag kan släppa taget. Och längre fram väntar mera besvikelse
och sorger, men en liten oas eller andrum är bra att njuta till vidare vandring i öken eller lövskog.