Nu hörs det ur som jag skall gå till attack igen, men då hade jag varit riktigt ful. Det kan ju vara att när känslorna tar över så blir man låg, men så kan man inte åka igenom livet. När svackan
är över så får mana skämmas lite för sin vassa tunga, och att det går att hålla tand för tunga. Känsloreaktioner är privata känslor och säger i grunden mer om den som reagerar än om
objektet. Det är lätt att attackera andra, att se i en endimensionell perpektiv; du är dum och jag är snäll. Hade livet vara så enkelt, så hade det varit tråkigt. Det komplexa i livet är att det inte är
en Disney-historia där man ser vem som är ond och vem som är god. Här i livet kan man ju säga att det finns ont o gott med, men de aller flästa håller på där i mitten och gör på något sätt
nästan så gott det går. Ja nästan så gott som det går och mer än det är på något sätt nästan inte riktigt mänsklig.