Livet är en resa, på min resa tror jag alltid i nuet att jag har svaren. Längre fram kan jag se hur lite jag visste, vill det fortsätta så, en resa, ständig till nya ställen, i olika väder och med olika fokus.
Och svaren de finns inte; det beror på. Visst kommer nya insikter men då försvinner gamla, dess mera en reser dess mera resvan blir en och dess mera blind? Nu har jag rest påny de sista åren och ingenting har varit sig likt, jag
igenkänner inte platsar folk och utsynet, allt har ändrats. Mitt förhållande till andra, och i det allt som jag har förlorat. Det har varit mycket av en ökenresa, som att ensam vandra i en öken dag etter dag och natt efter
natt, men ändå ha med tillräckligt med vatten till att just bara överleva. Nu har ändå en och annan kaktus börja dyka fram, och med mitt i tornerna vackra blommor. Det kan nog vara Fata Morgana, men det gör inget.
Jag har läst en bok som matchar bra med min personlighet, ja man passar nog in i de flesta böcker, men just denna handlar om en viss procent av befolkningen, som har den ökade känslighet för just det som inte är uttlat men
ligger i luften; aggression, tecken, faror, lidelse och har då förmågan att ta in detta, anlysera och ta det in känslomessig. Ok det förklarar varför jag inte gillar store fester, grupper, auktoriteter, och liknande. Om en ser
vad som händer i för stor grad, får en ett problem då fake och makt baserat på fulhet inte imponerar, pengar stas fjas ytlig pomp och prakt blir värdelöst, tiggaren på gatan får samma värde som kungen,
den ena har bara allt för lite pengar sammnaliknat med den andra. Ok med den ingången till samhället blir det många problem. Jag simmar motströms i mainstreamen. Ja det är inte särlig glamouröst liv, ingen hejagäng,
ingen fanclub och ingen imponeras engång där jag simmar motströms; de tenker nog: energislöseri, inte konstig kärringen är kronisk utsliten, tenk att simma motströms? Det är bara obekvämt. Till mitt försvar
får jag säga; jag kan inte bättre, kompassnålen pekar motströms. Det är inte glamouröst och inte särskilt roligt, men jag kan inte göra emot min natur. Och någon funktion har jag om den nu skulle uppskattas.
allt ser nemligen annorlunda ut uppströms än nerströms. Om detta läsas av någon arbetsgivare som behöver en motströmssimmare, så finns jag. Men det gör de inte, de leter inte på anonyma motströmsimmarnas
sida, De söker verklgen mainstreamer, med fart och elegans. Och det är inte Jag.