av

väntar på mig
efter....

vitala organ.

Nu i efterdygningarna, av illusionsförluster och pusselbitarna, har jag igen dragit en slutsats. Jag kan inte kräva någon på något. Det som var och är borta, ansvara ingen för att fylla utom jag. Jag känner på 4 stora förluster. Min mor: men min mor kunde i grunden inte rå för att hon hamnade i en situation hon inte klarade av, för det var ingen som hjälpte henne; ingen vuxen ansvarig. I dag önskar min mor sin frihet och jag som själv är aålderstegen, måste ge henne den frihet. Det som blev borta hos mig var större än pusselbitar, det känns mera som vitala organ, men det är jag som nu måste fylla det som försvann. Med min mor försvann tryggheten, men i dag kan jag nog fylla igen det hålet. Med min far försvann identifikationen, men nu måste jag hiita andra speglar, med min bror försvann självkänslan, men han var även bara en bror som fick för lite, och vissste inte vet inte vad han tog och han måste få frihet att fylla sina egna hål. Den sista är min kusin och med henne förvann glädjen, men det var min glädje som försvann, hon har rätt till att känna glädja ändå. De måste släppa fri och och om de vill landa ett tag här nära mig så får de nog flyga igen om och när de vill. Ja detta är rent teoretisk; men där har jag en förmåga, att göra abstraktioner till konkreta mål och agerande. Det är mina förluster och nu kan jag inte kräva eller förvänta något av någon, då dessa ligger hos och i mig. Jag måste även söka dit som läker dessa hål i mig och en vacker dag kanske jag blir hel igen. Och när jag är hel blir jag även fri, rent teoritisk tänkt, då. Men jag vet även att det är så, men ännu gör det för ont till att jag kan släppa dem helt fri. Det får bli det som man kallar en process, eller naturlig läkning. Vad vill dessa människor vara efter läkningen, det har jag inge teori om, då jag saknar erfarenhet. Rent känslomässig känns det som att vara en heliumballong, som barnet har tappat och som bara åker i väg....vart då. Rent erfaringsmässig har jag ingen aning. En vacker dag har jag kanske den erfaringen. Om jag nu skal hitta en låt för att illustrera dette? ja då blir det väl Anne Grete då.

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!