Min kusin finns inte mera - i min värld. Man kan även säg att jag jagade bort henne. Men i tysnaden efter tror jag hon är glad för det. Jag blev en klamp om foten, en fotboj och nu är hon fri. Tysnaden från henne
var och är total. Utifrån den måste jag tolka allting. Men tysnaden talar, dem man inte talar till gör man till zombies, unwanted peoples. För att, när man får inga feedback så är man lost, lost i oändeliga
tolkningar och dem man inte talar till upplever sig alltid som värdelösa. Pga den totala tysnad måste jag förhålla mig till att det är avsked på grått papper. En relation är över och hade min kusin givit
mig en röd tråd hade jag kanske fått frid jag med. Nu är jag prisgiven att bli hemsökt om nätterna av henne, for betydelsen hon har haft gör att prosessen med sepration och avsded blir långdragen. Nu hemsökas
jag både natt och dag. Hade hon givit mig en gul tråd så kunna jag ha stikkat något av den. I tysnaden är jag henvisat till mörkret och där hemsökas jag av mina förluster som är för många till
att ha en chance till att få frid: för om nätterna finns det spöken, det vet jag för de är där vaje natt.