Nu har jag haft min städning, det blev en höststädning, i mina släktsrelationer. Det gick inte längre, jag satt fulständigt fastklämd och bortträngd och hade ingen yttrandefrihet eller publik.
Nu efter
srändningen önskar jag hela släkten tillbaka men tilll mitt hus, där mina regler gäller för besökande.
Jag tvivlar på att jag får besök, då de inte engång läser detta och vill nog
inte ge bort sina privilegier. Det är fortfarande bättre att ha en dörmatta för att torka av skorna, en skräptunna så att man inte behöver dra på skrep eller en nicke dokka så at de inte behöver tänka
på orsak och konsekvenser. Det kan vara plagamt om man faktisk får förhålla sig till: handling och konsekvenser; denna plågsamma verklighet som leder till att man själv måste ta en storstädning i sitt eget hem.
Städning är dessutom enligt patriarkiet en kvinnlig plikt, och inte en högstatus-syssel.