Våren är här redan järnnätterna passerade med plussgrader. Snön är snart bara en saga från i går och Smillas fornemmelse av snø blir waste. Det är kronsisk översvämning överallt
och jag ser och ser, är det bara jag som ser, meterologen säger att det är extremt och inget är normalt, han får inga följdfrågor. Tidningarna skriver underhållande om dråp mord pedofili, de övergår
varandra i värstinghistorier och jag ser och ser, de skriver om ettt kronisk krisläge av mord dråp och pedofili, ja så det är inte tillräckligt underhållande att skriva om den största krisen. Mor städar och far
läser tidningen barnen går till skolan och efteråt på macdonalds innan de köper en tröja byxa och sommar- jacka på vägen hem, Jag ser och ser, det är verkligen underlig. Alla låtsas som allting är
normalt. Jeg ser og ser og blir räddere og räddere. Normalt skulle varningsklockan tjutat från församlingshus och kyrkor från stat och kommuner, från kvinna till kvinna, och man till kvinna och man till barn. Jag ser och ser,
det är så underlig, hur kan vi fortsätta så här att lotsas och hur länge?