before sleep

And the rest of the day. PTSD is a good word, its now blame in it, I wasn´t born to be this. 4 years ago when I really had lived a long life with low lifequality inside I was turned on to my grown up, and from this moment everythina got ladded, like being in the field of mines, every memory painted in black and with knifes and wounds and suffer and pain, ten years before I had lost my sleep, now I got my sleeps back but in this night the mares were over me. And it was like being a apartt of Fitz an English criminal serie, or having a bad angel to wake over me. I lost in my childhood, because somebody had to win in my family, and the way of taking my life from me must had been a very brutal, according to my nightmares. Sometimes I cant sleep and the minds destroyes myself before sleep and a get ruined and wreckage in the wait for sleep; sometimes I wake up draming I am lying in a ....oh there the story turn to Swedish: ..likpåse i ett likrom i ett fack och i ett rum och allting är låst. När jag vaknar upp då, ja kära läsare hur känns det då, ännu i början när jag vaknar förstår jag inte att det inte är så, ja, men varitaionen och brutaliteten i mina drömmar berättar om känslor jag har ägd då jag växte upp, och hur kunde det bli så. Likgiltighet är samhällets stora problem, i dens namn begås de fulaste grymmheter utan motstånd; jag har förlorat så mycket medan slekt och familj såg på som om jag var en TV, ett passivt forum för våld och förnedring. Hur kunde ni hur kunde du kusin hur kunde ni alla ihop, bara se på grymheterna; det finns ingen kärlek i detta, finns det kärlek? Det fanns inga vänskap, finn det vänskap? det finns bara tomt TVtittande deär våldet är underhållande. jag har även förlorat min tro på människor, när de näraste jag hade gjorde det de gjorde, ja då finns även inte någon godhet, det finns bara tomma ansikten som ser livlöst på en utmäglat människa från en annan värld, jag kanske gör det med, men jag har även varit HON de såg på men inte brydde sig om, hur kunde ni hur kunde du kusin och hur kan du; det är något som heter samvete, blir det borta med åren, eller vad händer när likgiltigheten kräver din själ. Det kankse inte kräver något, likgiltighetens intrång kräver inte en seriemördare varje natt, de sover gott om natten alla likgiltiga, det hör till konceptet. Vi som inte fanns eller finns likgiltiga lever under tortyr, en gång torturerat alltid torturerat. Det är svårt för  mig för det innebär egentlig att jag hade ett mycket lågt värde, de prisade mig till nära 0, jag hade ingen attraktions eller affektionsvärde. Jag var ingen eller ingenting. Jag hade EN som tog mitt parti samtidig som hon heller inte tog avstånd från någon, min moster, ja vad var det med henne, hon var även lågt prisat, nära 0 hon med; men hon hade som den ända person givit något, något som bara en person i hela världen har gjort, hon gav mig en känsla av att det var någon som med flit hade reduserat mitt värde, jag var inte fött som 0. Hon såg på mig och hon hon fokusreda. Att sakna så många likgiltiga personer är inte bra, inte bra för mraerena som rider om natten. Likgiltiga människor ger dig ett värde på 0. Jag saknar min kusin så mycket, hon var lävande och hon såg och fokusrde, som jag såg henne, för länge sedan. Kära du kusin jag behöver dig, inte som likgiltig men som en levande varelse, eller vill du forsätta att sova till den sista slut, där den eviga sömnen finns och ingen vänskap ingen kärlek och vi alla blir till 0. Och aldrig får någon andra chans.