obekväma

sanningen.

Jag läser Retorik, även kalllad ordvrängeri. Men ordvrängeri kan vara positivt om nu de med makten har vrängt orden till sin fördel. Sanningen är subjektiv, ja det finns även sanningar som är mera sant, men när det kommer till livhändelser så är de subjektiva och det finns inget rätt eller fel, om man nu inte då ljuger medveten. Man kan aldrig komma i håg sin barndom i detalj, fakta och fiktion kan blandas, men i slutändan är det upplevelsen av sitt liv som utgör den subjektiva sanningen. Mit liv har varit mycket av krav från andra om lojalitet men inte att ge den tillbaka. Det har även varit andra som givit premisserna för att ge vänskap inte att vilja kompromissa. Jag ugår att vi alla spelar de roller vi är fostrade till, nästan per automatik. Det är när man inte orkar mera, att man inte fungerar per automatik längre. Jag är nu kanske den ända i min nära slekt som gillade min fars mörkröda sida. Pax-böckerna som bara kom och kom och som inte var rumsrena, det var nära kommunist-litteratur, men gud vad jag älskade många av dessa böckerna. En bok het: när barnen tog makten, ja det är ju inte bra, om man nu har läst Flugornas härre. Men för ett barn kan en liten maktkänlsa betyda något större, en möjlig resa mot frihet. Min familj hade det inte lätt och särskilt min mor och jag har fått lida särskilt mycket, tycker jag. Jag tror min släkthistoria mycket handlar om familjhemligheter och trauman flera generationer bakåt. Det vore intressant att vara grävande journalist och satt under mikroskopet, denna historian, och hur den påverkade kommande generationer. Jag tror även att min fars historia bär på mycket som sekrtetess-stämplades. Hur kan man annars bli så mörkeröd som min far egentligen var. Frågan är om inte alla familjer bär på sina tabuhemmeligheter. Det vore fantastisk att inte bry sig om tabun på den nivå och släppa fram alla desa hemligheter som rymmer så mycken skam och skuld och är låst ner. Det värsta är att de flesta vore i det stora och hela högst mänskliga, och ville väcka emapti och inte hat om de kom fram. Det vill säga att slektstrauman ville frigöra i stället för att binda kommande genationer. Typ som: Släpp fångaran loss det är vår:

Släpp "fångarna" loss, det är vår:
Ja, om man inte släpper fångaran loss, kan det i stället bli så här:
Vi får en värld där många går omkring och har det ont, och ingen märker någonting. Det gör ont!

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!