Tre färger som förknippas med vissa saker. Det kan inte vara lätt att var färger när man tillägger dem fula åsikter. Det är förhoppentligvis inte många som läser min sida. Det är egentligen
bara grubbel, som att vandra runt gröten ; nej mera vandra runt i gröten. Det har blivit en coping strategy att tänka att förstå allting, så jag bättre skall vara förberädd, så jag inte behöver upprepa
livet som var. Coping strategi, häter det så, hjälper inte mycke längre, jag behöver slippa tänka så mycket, släppa att lägga pussel, på ny och ny när pusselbiterna åter inte stämmer in,
börja från början gång på gång, och alltid är det något som inte vill passa in. Shit happens och måste det passa? Vem som läser denna sida, någon säkerhetsmänniskor som går igenom
allting, storebror är överallt och har nog även koll på människor som lägger pussel. De har säkert Bing som översätter och då kan det bli riktigt roligt rör, ja det beror på om de har humor förståss.
Jag har vunnit en säger omtrent, jag har plågat mig igenom retoriken, jag måtte, jag kunne inte förlora för mycket detta året. Om jag har vunnit eller förlorat, jag känslorna upplever nog allt som förluster nu.
Jag har ingen aning om hur jag velat ta mig genom retoriken egentlig, det är som att gå ensam i en jungel, jungelanne. Men ingen jungletarzan, jo kanske, men det är för mycket i vägen, till att se. Jag har refsat mina gruppsamarbetare
eller gruppförstörare och nu törs jag inte öppna facebook för där sitter nog de utrotade jungeltigrarna med öppen munn. Jag blir lite rädd då, de har så store munnar med så vassa tänder. Det är
ingen som vill förlora, det är en evig pågående kamp för att inte förlora i lives spel. Jag blir så trött på det, det är något mysigare med folk som inte behöver vinna alllting, jag hungrar efter
dessa som inte ser varandra som motståndare eller allierade; någon som bara är; finns de? Det jag gör är ju att röra i mina gamla sår; de ligger öppna och jag blöder och blöder och det gör ondt. Denna
sidan av livet har nog alla, men det är många som inte går in där, världen ser inte så gullig ut därifrån. jag vill nog absolut lämna när tiden är inne. Når skorpan har fallit av någon
gång. Och acceptera att livet pussel inte går att få ihop, det gylna snittet finns inte där. Ensamheten är det som präglar varje dag, dag efter dag med samma känsla av att vara själv och lost och utrotat. Jag vet
att det inte stämmer, jag har världens bästa famil och fina folk finns där ute, men nu ser jag inget, jag ser bara öken efter öken, Sahara och Gobi, Gobi och Sahara. det går inte att skilja på det, för allt är
bara sand, ljusbrun sand apropå färg, jag gär dag ut och dag in i mina ökner. Det är monotont och motlöst, det är som en evig vinter eller en evig höst, det finns inget grönt skimmer bara nyanser i brunt. Brun
är en färg som inte gillas när den är i själen men utanpå är det visst bra, för då ser man hälsosam ut. jag är så jäkla trött, jag har refsat mine grupptjommisar och har debatterat i
skolan, jag gör saker som är att likna med att kliva in i den snart utrotade tigerns bur på Zoo, snacka om att bjuda på sig själv; den du!