og mumitrollene

i min familie.

Jag hade en dugelig mormor, en som visste vad hon menade och tog konsekvenserna, alltså en som inte bara fölljde strömmen. Nu då min far dog fick jag veta att även hans mor, Lina var en sådan kvinna, och jag känner det som kopplingar till min person. Men dessa kvinnor hade det inte lätt min famor dog då hon var några och femtio, och min mormor var och belv olycklig, slik jag kommer i håg henne. Ja faktisk kommer jag inte i håg henne fast vi var där all semestrar tills hon dog då jag var 14. Det finns inga personliga minnen kvar, hon är mest som Huffsa i Mumintrollen, och då är Huffsa det norska namnaet, jag vet inte vad hon het på svenska eller finska. Men runt Huffsa fanns en aura av kylig ensamhet och slik minns jag min mormor. Stackars mormor.

 

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!