Hej! Jag är anhörig, och det är ett livslångt faenskap. Jag blev försummad förbisedd översedd oppbrukt måltavla konkurrent skräpkorg och ingen annan. Jag var för mycket fast jag var ingen. Så
skulle en tro att anhörigskapet slutar den dagen men inte är direkt anhörig, men till det änder sagan för snällt. De flästa riktiga sagor har ful slut. Jag blev även uppfostrat till at bli den här personen. När
andra släppte fortsatte jag min roll. Det kallas även "väl"uppfostrande. Jag är alltid utbrend, yter över förmåga, fast kraven kan vara 0. Jag blev även utsatt av min familie, en måltavla som det gick att skjuta
på när en hade det lite tråkigt. I min famil var det jag och dom, och dom var de som bestämde att jag inte skulle få en chance. Jag fick uppdrag som var omöjliga för ett 4 år gammalt barn och uppdraget blev min livsuppgift,
dessutom blev jag ständigt sänkt.
Jag skall på anhörigmöte, fick jag personlig inbjudan, är det någon som har sätt mig? Jag hade ju slutat, for illa av att höra om andre som farit illa. Jag var utsatt men
är även utsatt, jag har en känslighet för den typ av personer jag växte upp med och just dessa personer har en egen nos för personer som jag. Och jag råkar ut för han och de sänker gång på gång
på gång. Det var så Loke råkade guden Balder, med en mistelten på Balders ända svaga punkt och döda det han. Detta er en myt men dessuton även en mänsklig erfaring för männikosr med ett eller flera
svaga punkt och det finns då för faen någon som värar detta och attackerar just där. För så är de uppfostrade, till att attackera eller gå igång på vissa signal.
Jag vill inte vara anhörigpersonlighet
mera! Jag har tagit ett beslut om att designa mitt liv så att jag inte är det. Samtidig får jag ge upp mina stärka engagemang och min kompetens, och det gör jäkligt ont, det är för mycket krav för att inte vara
utbrend.
Men även jag behöver uppskattning gillande empati och uppvartning. Jag kan inte bara vara den som ger det. Jag behövver vänskap stöd och lojalitet, jag behöver någon som tycker om mig även de dagar jag
inte är trevlig eller lever upp till förväntningarna. Jag behöver en jättebästis ja flera som tycker jag är ok, så jag kan vila i tryggheten av att vara någon för det är mera än ingen.
Jag
vill ha ett liv och jag vill ha mitt tillbaka, så till alla som tog, leveringfristen är inte gått ut. Jag vill ha så att jag kan ge, som det är nu ger jag när jag ser behov, men det synes inte for efter är det inte det
behovet men andra, det blir som att stoppa finger i en båt som har sprunget läck. Jag stoppar febrilsk fingranran för att stoppa leckagen men ser inte att båten har strandat. Till ni som läser, jag behöver er för utan er
är jag ingen. Ingen behöver någon, jo ingen behöver er.