Och kallas gärna outsiders. Jag känner mig som en sådan och det är nog så vanligt att vi kunde starta en facebookgrupp på några milliarder. Tanken kom efter att ha skrivit en minitext på retoriken där
en kvinna hade dömt ut ett par andra kvinnor som outsiders, som den outsider jag är gick jag igång på temat och det är då givit ut en bok i 1956 som bara handlar om temat outsiders. Det blev en såklat diktomi för
antigen så kallas du mainstreamer eller outsider. Jag kan inte tillhöra någon grupp och dess lägre det blir under taket dess mera outsider blir jag, nu har jag gjort mig till en grönröd outsider i släkten, och när
jag i den rödgröna miljön märker intoleransen börjar jag distansera mig från dem. Intoleranse är för mig sekteristisk, oavsätt miljö och färg på miljön och jag glider ut i min klassiska observatörroll,
och är därmed gjort mig till en outsider. Jag ser inte ut till att ha förmåga till att agera på något annat sätt: för om jag nu sa i det rödgröna miljön att de måste akta sig för att bli
rätt-troende, då blev jag offentlig en outsider. Då är jag alltså en skåp outsider, men den ena själen som kanske skulle ha oturen att råka tu för en outsiders hemsida: så akta dig för intoleransen,
den förenar men även förgör.