Självklart vet jag vad samvete är, utan den är man lost. Samvetet säger till när man gör något eller någon fel. Den är det goda sidan i ett människa som gört att man inte vill göra någon
illa för då säger samvete till. Samvetet är nog som Freud sa överjaget, som representerar den moral du får med dig + en medfödd förmåga till att utveckla denna. I bland kan man få en överdos av samvetsnoja
och Curlingföräldrar är en dålig kompensation för dålig odefinerbar samvetsnoja för sina barn. Hade det nu bare varit samvete och goda saker i denna världen. Men så finns allt det där primitiva som Freud
kallade underjag. Som människa är jag/man aldrig komplett och har båda dessa sidor och så får man hitta något balanspunkt. I svåra situationer kan balnsen rubbbas men målet är igen att komma i balans. Det
är moget att balansera och omoget när jag/man tapper balansen. Men vore man nu en balansmästare så vore man nu inte riktig männsklig. Jag är ingen balansmästare ergo är jag männsklig. Detta börjar bli riktig
tråkigt. Att konklutionen är att jag bara är en vanlig människa. Hur tråkigt som hälst, inte konstig att fanclubben blev borta. jag kanske burde tänka mindre på balansenn och göra flera konstigheter där
på balansbrädan för att få en publik. Tänka sig att på den här balansbrädan stå på ett finger, medan jag jonglerar med 10 bollar med mina två ben en arm och 4 fingarar. Det du!