Jag fattar inte hur man skall använda detta, dvs bloggen förut skrev jag allt på en sida till jag fick varning. Nu gör jag garanterat fel på något annat sätt. Skönt då är det åter ingen som
läser det jag skriver. Jag har förlorat min far, men jag förlorade kontakten med min far då jag var ungefär 5 år gammal. Vi fick närare kontakt i vuxen ålder men det kunde inte reparera att jag hade sörjat frånvaron
av min far i flera decennier. D.v. s. att sorgprocessen blir annorlunda då jag förlorade min far vid 5 och människan far nu. Jag har haft en utdragen sorgprocess; som liten var det jag och min far, han och jag, senare var det alla andra och
min far. Det är inte allt vi människor förmår, man kan inte göra alla till laks sa Gud då han skapade torsken; efterorden efter min far är dog sanna, han var en förebild på många sätt. Och som sagt
där i tunellen tvivlade jag aldrig på riktningen, den var given. Jag förlorade även min mor då jag var 4 - 5 år gammal. Hon blev sjuk och förmådde inte ge mig omsorg. Det blev motsatsen. I dag kan jag säga det
utan att anklaga, jag har haft tur ändå och klarat mig. Det är inte för givet, och alla dessa erfarenheter är jag. Min mor har blivit mycket bättre och det gläds nog alla som såg henne kämpa. Ja jag fick ingen
karriär, men vad är egentligen karriär, ocjh möjligen kan jag på något vis jobba för det som jag tror är viktig, att ta vara på den blå planeten innan den förstörs av oförstånd.