Jag har försökt på ennystart, jag fattar inget.
Nu ja jag har tänkt å återgå till total självömkan, kan man sjunka djupare.
Ja så tycker jag synd om mig själv då. jag har
bläddrat i gamla pappar för att presentera ting min far har skickat om sin barndom, för att dela med mig när begravningen är.
I en begravning berätter man de goda ting och så ska det vara men talat inte illa om dem
som inte är där och inte har jag tänkt att göra det nu häller. Det är något med att ha en hög stilföring. Ja inte har jag någon grund till att tala illa häller. men det konstiga med gamla papper är
att det börja röras runt i ens själ. Vad sker om man stjäl en själ. Hur många versioner finns av sanningen och kan man som föräldrar och barn aldrig ha mötts. Hur ser det ut då. Vad sker i en familj där
visssa delar av sanningen förtigas, vad sker med familjen och vad sker med den enskilda. Vad sker när en version bara finns hos en. Kan man tillintetgöra en människa osynlig, då människan finns fortfarande i levande livet. Svaren
är självklart ja men då börjar ju en tradegi. Jo visst, men vissa böcker läsas aldrig, de kan stå i hundra års ensamhet på lagret på biblioteket och dammet gör att du inte längre kan se det är
en bok. En riktig tradgedi för boken och ev författaren. But who cares: the winner took it all