Jag minns inte det norska ordet längre, det var säkert ett kraft-utryck, men det var nog det min far var, han blev i grunden en högt begåvad nolla. Jag växte upp med honom som nollad, och relationen var förstörd väldig
tidlig. Sedan han var nollad, så var säkert jag också det. Jag forstod inte att vi var lika, sedan han var verkligen var nollad i en grad att det gick att tro att han var noll värd. Man måste visa uppskatnning för att någon
blir till något. Jag känner respekt för honom, men han hade en svag sida, han lät sig nolla. Det är svårt att fatta att det möjlig att nolla folk, även högt begåvade som han var. Vem bestämmer noll-nivån?
Självklart är det alla runt. Jag hade ingen problem med att förstå min far, för allt det lilla han sa var helt logisk grepp-bart. Och klokt, det var inget i vägen med det. Hur kan man nolla folk?
Din nolla! Jag kommer
inte i håg det norska ordet. Kjedelig heter ordet, men det är inte något kraft-utryck, det är mera ett neutralt ord, för någon som aldrig sticker fram. Man brukar inte vara så ärlig med folk, att
man får höra att man är tråkig. Och därför blev det nog inte ett kraft-utryck. Det engelska är boring, det låter jätte-bra. Det säger allt. Jag tror att jag är ganksa så tråkig
egentligen. När jag har serverat alla mina skämt, så finns det absolut inget mera att hämta. Saklig är nog ordet som kan sägas om mig, och det är faktisk ganska så tråkigt. Om man nu är väldig ordentlig,
så är man tråkig. Det är bara så det är, liksom. Tråkigt nog.