ännu

i en överfylld hiss, de kom precis 28 minuter efter att jag hade ringt första gången, ja det är alltid jag som ringer. En liten loge, för att det är rollen jag alltid har, tar eller får? Efteråt kunde jag inte föta mig, sedan jag inte hade klarat av så många minut till.

och skrattar hjertligt med i mitt nya favorittprogram, the big bang, och dess smartare dess dummare. Inbillad storhet blir alltid lika roligt. Fast dock inte i verkligheten i sina olika miljön.

Vad jag tycker åt kronprinsessan? Hon är duktigare än jag, och jag bugar. På riktigt. Jag hade inte kunna matcha det.

människan. Finns den? Vilka krav finns i så fall på den?

Detta blir årets Masteruppsats i all ämnesområden, matematik, juridik, logik, konstakademin och på på Polishögskolan. 

Good enough? Se vi väntar på alla inlämningarna.

Proff, vad är det? 

Maximal frihet för den enskilda, vad är det? Typ som frihandeln?  Frihet i lika stora andelar?

Är Trump proffesionell, eller är han inte, varför bestämma om man bara ville bestämma för att bestämma, och hur kan någon tycka det är bra när det övergår till ett skräckregim.

De samma verkmedel som finns i familjen, finns även samhällsregim, det är inte så jätteavancerat, det som funkar i små arbetsmiljön, funkar även i stort, eller så som mobbningsregim, för att det är synd om mobbaren? Nej inte på riktig.

Det finns dem aom har det illa på riktig.

naturvetande terapeften.

Nästa år blir det Dalahallen, vi tar hela människan och kurerar alla åkommor på salmeband, öh psalmeband, öhh, samleband, dess värre dess bättre blir det. 

Priset? Ja, det är efter efterfrågan, den första till möllan får köpa biljetten för 50 kronor i min webblåda och den sista för, den sista biljetten går för Just Nu: 7782 000 000 kronor, men stiger efter hur länge ni väntar: https://www.worldometers.info/se/

Löp och köp till den stora happeningen i juni DALAhallen nästa år! Kurerar inte salmebandet, så kurerar jag via att belära er om att sluta att shoppa eller ta bilen, eller ännu bättre med Skönsång.

Spring och säkra er Lyckan!

och isfront.

Det är midsommardagen, och det finns en reell iskant men inte egentligen isfrontar, sedan det finns bara rena faktan. Jag har lyssnat på Greta i P1. Det finns inget mera att lyssna på, allt annat är överflödigt.

av ekosystemen i haven väntar först, jag vet det, men jag behöver också få vara den tiden vi har kvar. Nu har jag tagit min del och på arenan står bara Inga kvar? Nu vet jag nog, men hur lämnar man sin post?

Hm, särskilt i de läger som skyltar med det, betyder det att få solidaritet, inte att ge det.

Man ser kvalitén på folk, några har visat att en har betydning och det blir dem en känner någon skyldighet imot. För om det är så att skuta går ner, så vill en ge sin hand till dem som gav sin.

Solidaritet eller lojalitet är alltid ömsesidig, annars så finns ingen solidaritet eller lojalitet. Även jag ser skillnaden på uppriktig uppriktighet och gutte-klubben grei, på norskan.

I ömsesidigheten behövde man varandra, den var inte ensidig.

Och den var faktisk ganske opålitlig politisk eller pålitlig opolitisk.

Det att komma närmare de pålitliga, blir allt viktigare. Solida folk var och är de viktigaste.

Jag vill gärna ut av det, sedan det en gör inte får bli meningslöst, det andra målet vara att leva, den tiden som är kvar, det är dags att lämna arenan men att ge stöd till dem som gav sitt.

Solidaritet eller lojalitet var också på riktig. Den är fullständigt ömsesidig.

Man leker varken med sitt liv, och särskilt inte med andras, förståss.

Det är ingen mening att utge böcker på en död planet, ja det förstår vi ju alla.

Det kommer att bli helt meningslöst. Och jag vill inte skriva mera på en överfylld planet.

20 - 30 år kvar, i detta tempot av oengagemng, innan vi alla har svält eller svultit i hjäl, nu har även jag tagit till mig scenarierna, och vill lämna ansvaret över på dem som inte har tagit sitt. Det är meningslöst att försöka kämpa mot sina egna artsfrender. Om jag inte är där, så kommer det före eller senare än ny där, för scenarierna följer ju bara efter flocken.

Det var inte meningen att det ska vara lätt eller hur, profet i egna länder? Och många minns inte det en gav, bara oförrätterna, vissa har jag nog frågat minst 30 gånger på min sida på Facebook, långsamt försöker jag att lära in namnen på de förorättade, de varvas med ett par som är döda för flera år sedan, och själv hade jag blivit själa-glad för 20 bjudningar, det har jag aldrig upplevd privat, och sedan verkar det som jag igen börjar få förfrågningar från IS och co, men serni Raj är ordentlig kar, sedan jag får kolla deras profiler, det är inte så roligt att dö ut medvetet, det kommer aldrig att komma något Nobel-t serni, bara en typ av profetisk ensamhet.

Jesus på min direkt eller Lill-Jesus, jag menar inte det helt bokstavligen, men jag saknar ungefär helt fördomar mot andra. Det måste bara vara ett avvik, jag känner inte skillnad på färg och dömmer inte ut ifrån åkommor eller rangordning. Jag blir däremot dömd för det. Jag är också en som gillar att ge alla en hjälpande hand, oavsett, och jag har tyckt om orden, att det en gör mot de minste, det gör en mot alla. Och jag tycker att att dela sitt bröd och sina fiskar, är själva meningen med livet. Det är klart att inte alla gillar det. När jag pratar med alla, så känner alltid någon sig kränkt, det står alltid någon där som inte gillar det, när man är extremt inkluderande. Det doftar av dåligt omdöme, tänker de, med det innebär att de själva inte tror att alla folk verkligen har samma värde, egentligen. Fördomar? Ja de har kommit på över alla. Jag har gått less alla på andra, det att vara trubbiga ger inte precis några störe eller större sympatin med dem, sedan det är en folksjukdom. Trubbighet är inte stort eller något stort. Trubbigt är bara trubbigt. Och bara det. Det är klart att även jag kan bli sur.

Jag har inte mera spaltplats på mina egna sidar, jag betalar förståss för orden mina.

Tålig är väl det jag har varit summasummarum, i den grad att de låter det passera som natulig varje gång, och enligt: Olsenbanden tar gull, som möjlig källa, så låter det ungefär såhär:

Tar du den, så tar du den, så tar du den, så tar du den, så tar du den, så tog du den. Okej?

Helt till slut måste jag medge, att just det har upplävts som okänsligt.

Nu först har jag läst vad jag har skrivit här tidigare, wow, jag har glömt bort det, sedan det tillhör svackor. Och inte hur jag vanligen upplever vardagen. Därför skall jag inte skriva mera. Jag kan inte säga att det inte var meningen, eller att det är inte JAG som har skrivit det.

Jag hade valt bort det, om det inte var för miljön, barnen och framtidens skull.

Detta var och är mitt bidrag.