och

sitter i träsket och väntar på bättre dagar, skall jag långsamt göra det som jag aldrig har gillat att göra, at gå i detalj, siffror, matematik eller koldioxid-ekvivalenter. Fast jag har ungefär lika mycket kemi som biologi. Jag kan lättare förstå, ha perspektiv och se bilder i proportioner, jag har nog ett väldig gott minne, där jag kan lagra informationen om till en helhetsbild.

I träsket gör man inte så mycket annat förnuftig, och om mina siffor inte leder nåtvart, så spelar det inte någon mindre roll. Man får häller inte illustrera själv, det räknas som oproffsigt, gör det inte? Fast det är illsutrationer jag har drivit med tidigare i livet. Jag har alltid gillat att illustrera. Det har varit mera än en hobby.

Hur många artar lever direkt i skogen? Vad är artar? Vilken funktion har skogen? Skogen har olika träd, vilka träd, vilka arter finns i barrskog, bland skog, lövskog, vilka artar lever av träden, mellan träden, och under marken. Om skogbolagen menar att ett träd som är hundra år inte producerar mera biomass, och därmed inte har någon funktion mera, dvs att de har räknat på att när den har växt klar så producerar den inte mera netto syre? Dvs att den inte längre har någon funktion när det gäller koldioxidbudgetten, är det det de menar?

Biologi är själva läran om livet.

Och en vetenskap på linje med den andra naturvetenskapen, och kanske är den viktigaste, dvs livet handlar inte om koldioxidbudget, livet har en mycket större funktion. Först skall vi se på vad som är liv, och hur det är indelat.

Livet indelas i

1. Växtriket, dvs växter blommor och träd

2. Djurriket, alla de djurarter som finns, och just det var pensumlitteraturen på kursen:

Botanik och faunistik som jag började på i 2018, och den tredje ordningen är:

3. Mikroorgansimer, och det är encellade organsimer, som bakterier, alger, vissa svampar, och virus.

Detta är efter minnet och jag skall kolla när jag orkar på om det stämmer, då måste det illustreras på något lättgreppbart sätt, måste det inte? Och vem servar mig med det som jag behöver? och har det egentligen någon mening, sedan kunskap bara fungerar i en sammanhang?

Det är långt lättare att köpa sig en Biologi-bok, det är pensum i skolan och alla bokhandlare och skolor och bibliotek har dem, det är ju bara att köpa sig en.

Detta känns ganska meningslöst. Det är meningslöst. Här är det meninglöst.

Varför finns livet, och fyller inte männsikan själv hela funktionen av liv? De är en art på Jorden. Men agerar som om de kunde klara sig utan alla andra livsformer.

De är en art, av hur många då? 

Jag gör detta bara på uppdrag, självklart, och kommer till att göra det, tror jag, men nu sitter jag bara här och inväntar den rätta tiden med min syrgasmask.

Och i mitt eget individuella träsk. Än så länge.

göra detta helt personligen. Och Gosh så dåligt skriven. 

Men samtdlig läser jag att nu går de sista naturskogar under Sveaskogs grepp. Fruktansvård. 

Rebecka var en som kunde ha påverkat Jordens tillsånd, men då måste man vara klok nog till att se behovet för att hon får sin rättmässiga plats. Skogen är land-livets källa för ett liv på jorden. Det verkar vara en omöjlig kamp, men jag trodde jag skulle klara den. Jag? Vi heter det. 

Och faktisk så händer det ändå något positivt på Klimatfronten för tiden.

Egentligen hade jag tänkt att gå tillbaka till min skoltid, jag gillade skolan då jag började där, på en kommunal skola, jag gillade klassen, sedan klassen var okej, jag var social och inkluderande. Men vad har det med temat att göra? Ja nu är jag så trött att jag har glömt bort det. För dagen.

Jag måtte ta bort en sektion, två år är efter första klass är borta från minnet, och i dag vet jag ungefär vad som hände för att jag har frågat mig fram, och att jag försvann, eller min närvaro. Eller min personlighet. Och ingen saknade mig, och det är omöjligt i vanliga familjer, och det tillhör helt andra forum. 

Gosh för en dåligt skriven text. Och inte särskilt relevant, eller så är det relevant, men i andra forum.

eller vapen, och de behöver inte vara så jätte-avancerade, men ofta används de och dem en mest tycker om, så att man hålls i olika grepp, det finns olika grader av det. Våld kallas det då.

Det finns olika sätt att bemöta det på, men många kan dö rätt unga av det, sedan det kan försig-gå vid varje ålder och tidpunkt i livet. 

VAd är det att säga om det egentligen. Det försiggår runt omkring. Just nu. Och utan att någon vet om det.

typer och grader av träsk, men reaktionerna är ungefär de samma. Reaktioneran är starka. Ytterpunkterna är som i boken Mia, skriven av Lisa Marklund. 

Förlåtelse är ett ord man inte kan förstå helt innebörden av, men den dagen du ser personen för den de är, så är det ingen nära relation mera, och du kan låta den vara. Som den är. De olika känslor finns överallt, så att det att intereragera på dem, är lönnlöst.

Men sedan har man ingen garanti i livet, som Tsunamin, terrordåd, som också skapar en känslomässig katastrof-känsla, klimatkatastofen som en självförskylld väntande katastrof, man kan inte gardera och garantera sig mot livet, när inte det finns någon gemensam garanti.

Mitt förhållningssätt har alltid varit att rationalisera det jag möter, för det då trodde jag att jag kunde hantera allt, men även den kommer till kort till slut, när man bara måste möta livet, som det är.

Huvudfoting är en figur, utan kontakt med det som var. 

Stöd är själva stickordet, när man själv har kommit fullständigt till kort i livet. 

Och dess ytligare samhälle, dessto flera sitter i olika former för träsk. Eller de så kallade individuella träsk. Eller individens träsk. Som blir stora när mötesplatserna bli få.

en person fri, för att man aldrig kan lägga några förväntningar på en person som den inte äger, eller som man vet att den inte äger. Det finns så otroligt många sånger om det, och så få ord. 

Dit kommer man kanske aldrig helt, för att vi alla lägger hos andra det vi behöver.

Via musiken fattar man länge innan man förstår. Det går aldrig att placera något i en människa som den inte äger. Ovsett vad som sägs, och oavsett projiseringar.

Det är säkert bara är logik, men faktumet är att man mäste särskilja sig för att se på vem som äger vad. Det är inte bra att äga projicerade känslor. Eller motsats.

Jag är extremt logisk, och alltid lite för logisk. För då behöver man inte känna efter.

levt boken själv länge, utan insikt om att det är ofärändeligt, så ligger man tunnare till i det stora och hela. Dramaturgin är inte självklar före man förstår den. 

Att vara uppväxen i skuld och skam och isolerad, är hela konceptet för en fortsättning, men så länge man tar ansvar så har man en roll i boken, men när man förstår rollen så fortsätter dramaturgin oavsett. Själv om man lämnar boken. Det hela har eller försiggår subtilt. Ofta går det inte att ta på. 

Det hela är möjlig så länge man tror att man är delaktig, och hela konscpetet handlar om att du ska komma i minus, och fortsätta äga de samma känslorna vidare.

Klas skrev ju boken, som blir dör-öppnaren, fast man förstår att rollen är given, för att den inte är så lätt att ändra. Då det handlar om att faktisk önska någon i en dålig roll, och det är i grunden helt ofattbart den dagen man förstår det. Det handlar om känslomässiga vapen, som riktas mot en.

Det är en egen värld, med få referenser i litteratur och i vardagslivet. En troll-dom. Eller dåliga önskan. En förbannelse, eller att inte kunde älska.

De mörka känslorna är säkert väldig vanliga, men när de riktias ifrån det som skall ge en överlevnad trygghet och en bra självbild. Så blir det inte greppbart.

Motvikten är öppenhet, delaktkighet, engagemang, forum, och bra männikor, för den dagen man verkligen förstår eller möter det igen, så faller man igen. Sedan sanningen alltid är grymmare än illusionerna. 

Man tror inte det är möjligt, men om man läser Klas bok, så är det precis samma mönster hela vägen, det finns inget annat i boken, och den har alltid ett dåligt avslut för alla involverade, den gynnar ingen.

När det gäller boken Träsk, så vet jag att det har varit en ändring och att kanske får boken en uppföljare. Det är sällan jag driver reklam, men nu gör jag det.

Det finns inget vinnare-koncept i boken, det brukar att drabba alla de involverade jätte-hårt. Det hela är utan medkänsla, och styrd av ett helt annat repportoar av känslor. 

i Träsk är att den aldrig slutar, oavsett om du lägger den bort efter 147 sidor, eller ovasett, den fortsätter efter du har avslutat boken, men du har inte längre koll eller översikten. Den fortsätter med eller utan din inverkan, den fortsätter för att det är själve essensen i träsket.

ha läst boken Träsk av K. Berggren, så gör man inget, man lägger bort boken, för oavsett hur länge man läser, slutar den på samma sättet. 

Man lägger bort boken på sidan 14777 i stället för att läsa 14777 sidor till, det är så enkelt egentligen.

Men vad sitter man kvar med? Efteråt.

Boken Träsk är som en manual för alla som har levd i ohälsosamma relationer. I början vet man slutet och därmed borde man redan i början ha gjort avslutet.

Jag ligger och läser pensumboken i AHT-Utbidlnigenn och utgiven av Bonnier: När livet stannar. Det är från en överlevande efter tsunamin i Thailand.

Jag tror det var i juli 2011 att jag var hos min moster i Oslo, och en av de sista gångerna jag såg henne frisk, och jag åkte tåget dagen innan terror-dådet hem ifrån Oslo. Jag hade då varit inne på, inte Bonniers, men Ascheoug-Gyllendal, och ett annat förlag som låg bredvid med mina Dagboksantäckningar, dagböckerna är i dag borta, mostern och jag hade även varit på Det Norske Teatret och sett på Ibrahamin, eller om judernas och muslimernas gemensamma förhistoria och jag undrar på om det var då vi var vid Holmenkollen tilsammans. 

Inget av det som hände sedan, kunde ha varit möjligt om min moster Gunvor hade fått forstätta att få leva.

Jag hade tänkt att ta temeat i Maj, men det är väl ungefär som i Maj nu, och vad ska man vänta med Mashmallowens för, utan någon anledning. Jag kommer inte att vara på Facebook, med 250 mail dagligen om Jordens usla tillstånd på början av 2021, så blev det omöjligt, fast jag hade tänkt att det var möjligt. Och jag hade velat fortsätta det.

Det att få med sig en ansvarskänsla som egentligen som blev skapat utav Träsket, den är skapat i Träsket, jag skulle så gärna ha fortsätt att försöka vara en miljöhjälte, men det blev över mina förmågor, och nu vill jag försöka färdig-ställa och kanske ta igen det förlorade, om det går. Det är möjlig att det är över förmågorna det med, men det skadar inte att försöka.

Och att gå i temat Träsket. 

Träsk är även en natur-typ som ofta bildas när man lämnar ett område plundrat för natur-ressurser, det är en känsla av ödemark och några gamar som hänger över landskapet. 

Och om man lämnar något så kanske kan man börja på något annat?

Jag vet inte sedan jag aldrig har gjort det förut.