mot

bli sent och det är tiden för bikt.

Jag tror att jag har översikt över de flesta kunga-husen i Europa och världen, en intress slutar inte när den har börjat, förstår ni.

Jag har inte blivit populär i någon i miljö, jag är inte A4 och före eller senare säger vad jag tycker, fast det inte passar sig i den miljön.

Om man nu styrs av intressen och de korsar alla gränser, så kan man bli ganska lost egentligen, för de olika miljön är ganska smala och nåden för avvik är väldig liten.

Om allt skall vara åsikter, så ligger jag väldig tunt till i alla miljön, sedan jag tycker det mesta är intressant.

Gång på gång har jag passet påskrivit eller bort-taget, för att det faktisk inte var rätt mening jag sa, just i den församligen. Och det brukar att ta ganska lång tid innan jag förstår vad de menar. I blant har det tagit många år. Och år och dag, därefter.

Det att vara så egen, har haft ett ganska högt pris, tror jag, sedan man fattar inte vad som inte stämde. Alla har säkert de problemen, med att passa in, men sedan min familj var överallt, så är jag också det.

Det blir omöjligt att skllja församling ifrån församling.

Tolerans är alltid något större.

Och jag skall inte ta en Britney, för nu har jag använd hennes låt så mycket.

Men då har jag inte någon idé på låtval. 

en grå, torr, tråkmåns, frutkansvärd, en nollad, grå och torr tråkmåns, vilket fruktansvärd liv, det blir många år, om den fasaden skall ändras helt. 

Tänk vilka olika öden vi männsikor, för bland oss går även grå och torra tråkmånsar. Det hela är fruktansvärd.

Jag får svårt att återhämta mig ifrån det hela. Tänk att jag får gå omkring som en nollad och grå och tråkig tråkmåns.

Om man skall ta det på helt allvar, så är det inte så bra att vara det, efter konsensus.

Förr i tiden hette kattarna Måns. Eller Mons. Ja i Norge. 

Och mera är det väl inte att säga om den saken.

Men ingen kan vara allt kanske, och alla har sina sidor? 

Jag tråkar och det är en sida jag har, och då borde jag göra något förnuftig åt det.

Ur tråket födas egentligen aktivitet, om man nu använder sig av det, eller bara kastar bort det.

Båda mina föräldrar var sära eller särt begåvade, men då menar jag inte IQ, den var säkert normal, det blir mera över på intressen, det går inte att komma undan med att båda var/är väldig speciella och båda har/hade sina sära begåvningar. Båda två gillade musik väldig mycket. Musiken ovanför var det mina föräldrar som gillade, och de drog oss med på otaliga sära föreställningar. Det var ju väldig speciellt då och ganska så särt.

De var inte helt vanlilga kan man säga. Men något av det var ju inte helt dumt.

Nu måste jag ta mig och min bror oss i försvar, båda har lyssnat till plain pop-musik, det blev för mycket av det goda, vi gick i fem år och spelade piano, och övade aldrig en not, det går faktisk inte att träda något över huvudet på någon.

Det var vekligen inte själv-vald och det kvävde mycket av det egna intresset. Men i dag är jag ju lite nöjd över att jag kan spela piano.

Ingen av oss har fortsatt intresset för speciell musik, det är säkert väldig bra kvalité, men det var inte riktig i tiden då vi växte upp. Och medan mim bror pluggade på om den kungliga historian och han är också svamp-expert, så samlade jag som liten på kunga-bildar av Märtha Louise och Håkon Magnus, like oförtrödande, de var ju jättegulliga, för man har ju sina intressen och det hade man nu verkligen i min familj, man dök ner i sina intressen, och så var det med den saken.

Main-streamed? Nej för det var den inte. 

Jag tror inte någon av oss har/hade anlag för att vara det, det måste vara genetisk.

Eller ärvtligt, vad pinsamt, ingen av oss kan/kunde i grunden sköta oss? Fruktansvärd.

En liten bisats till, bilderna jag samlade på har jag här, ser-ni, hela samlingen, och ni kan få dofta på den för 999.90 per sekund.

Icke värst!

konkurrans om platsen. Alla vill vara spännande, sitta närmast den som är mest spännande och så vidare och så vidare, jag har givit upp det tramset, om ingen vill vara tråkig, så kan jag vara den, och om ingen vill sitta närmaste den minst spännande, så gör ju jag det. Sedan det ger väldig intressanta samtal. Det är bara så.

Den eviga självhävdingen, om att glänsa mest. Då får man väl vara den utan glansen då.

Det kan ha varit så min far tänkte också, han ville inte konkurrera om det han inte tyckte om.

Det kan ligga en fälla i det, det att folk verkligen inte har respekt för den som sitter längst ner vid bordet. Ni skall se att jag har gått i samma fälla som honom. 

Jag har nollat mig själv, skall ni se. Och jag var inte så smart som jag trodde? 

Oj sann!